Kontroll är trygghet

Jag finner trygghet i det (för mig) normala, vanliga och invanda. De rutiner och beteenden som jag och de runt omkring mig har blir normen för vad som är normalt. För vad som är tryggt, vardagligt. Jag vill veta vad som ska hända, och även om jag kan ge mig iväg på oplanerade resor och andra äventyr känner jag mig som säkrast och minst orolig när allt flyter på som det brukar. För vissa låter det kanske konstigt, men jag tror också att det finns många som känner igen sig.

Att kunna kontrollera mitt egna liv är väldigt viktigt. Jag själv har alltid utgjort en mycket viktig byggsten i mitt eget liv, och även om jag har underbara föräldrar, vänner och människor runt omkring mig som alltid finns där, så har jag alltid varit väldigt självständig när det gäller skola och studier. Jag har alltid haft vissa mål och krav på mig själv som enbart gäller mig, och jag har länge fått höra att kraven ofta är orimliga och att jag har "allt för höga krav" på mig själv. Jag håller dock inte med om detta, då mina krav är något.. Invant. De är så självklara, så de har blivit något av en norm för mig. Jag ska klara att få till exempel A i majoriteten av alla ämnen. Ett betyg under C är ungefär lika med en direkt hjärnsmältning. På insidan, i alla fall. Utsidan skall alltid behålla sitt lugn. När det gäller mig. Kontroll är viktigt.

Nu får du dock inte tro att jag är en sådan som går runt och ser ned på andra. När det kommer till människor i allmänhet (vilket är hela jordens befolkning med mig borträknad) så tycker jag att ett E eller D är bra, så länge personen i fråga är nöjd. Om en person har lagt ned mycket jobb och tid samt gjort sitt bästa så är resultatet självklart bra oavsett. Det handlar om vad just den här individen är kapabel till, och vi har alla olika förutsättningar och är alla bra på olika saker (och det gäller såklart inte enbart betyg, men just betygen är ett bra exempel). Man kan säga att jag behandlar och tänker på andra helt tvärtemot hur jag tänker på mig själv.

Hur som helst och kort och gott så är kontroll viktigt för mig, och det utgör en trygghet. Jag vet vad jag förväntar mig av mig själv, och därför blir jag heller inte nöjd och nästan aldrig glad när jag får det betyg som jag ska ha. Det är bara så det är. Men det är svårt, och ibland blir det minst sagt förvirrande. Jag brukar tänka "du ska ha ett A; du måste ha ett A, annars är du verkligen ursopig!" vilket ofta kan följas av "tror du verkligen att du är så bra? Du är så jävla dålig, så du ska inte gå runt och förvänta dig att du ska få högsta betyg, för du suger!". Detta brukar i sin tur följas av något i stil med "även om du är helt idiotisk så är du patetiskt dålig om du inte ens klarar av att få ett A. Så jävla dålig!".
Och så kan det fortsätta i evigheters evighet.. (Jag är svär faktiskt inte så ofta, bara inne i mitt huvud, när jag tänker till mig själv).

Men ibland är det vara svårt att vara så kontrollerad, även om jag oftast tycker att det är något positivt. Jag tror att kontroll ger trygghet, men jag tror också att det handlar om en balansgång. Och jag har ramlat av och skrapat upp mig ganska ordentligt.

www.myfooddiary.com