Det är svårt, och jobbigt. Och jag låter så gnällig, och även om allt är asjobbigt och jag mår jättedåligt större delen av dagen så är jag ändå inte jätteolycklig. Jag får ångest, gråter, mår dåligt osv, men därefter blir jag zombie eller bara.. Något mellanting. Men jag kan glädjas över saker, så även om allt låter så överdrivet gnälligt så ja.. Jaja.
Men det är svårt. Det här som kallas att kämpa. Speciellt när jag gör något som går helt emot mig själv. Tankarna, kroppen, känslorna, jag och allt annat skriker nej. Ändå ska jag kämpa för att göra det. Kämpa för att göra något så att jag får minst en bautastor panikattack om dagen. Jag förstår det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar