(Rubriken är inte ordet efterrätt utan efter rätt).
I helgen hamnade den här i min mage. Det var såå gott (men jag undrar vad som hänt med att banana split ska innehålla maränger??? Det här är en viktigt grej, alltså hur kan man plocka bort marängerna?!). Jag tror att det var första gången på hur länge som helst som jag åt efterrätt ganska direkt efter middagen! (Jag brukar alltid bli så himla mätt att jag måste vänta någon timme iallafall efter en måltid med att äta något större). Great success 😎 (emoji med solglasögon).
Måste fråga dig och hoppas du har lust att svara om du vill;
SvaraRaderaNär du valde att avsluta behandlingen på ät-mottagning, kände du då att det är nu jag kan bli fri? Att du efter det steget kunde börja äta mer fritt?
Sen vilka olika behandlingsformer förutom samtal har du haft? Typ massage, bildterapi mm? Något du rekommenderar?
Hej! Jag gick i behandling två gånger (hela dagarna), och den gick jag klart. Den jag avslutade var den där jag träffade en på ätstörningsmottagningen två gr/vecka i en timme.
RaderaNej, egentligen inte.. Jag kände nog det efter att jag gått ner mig rejält nu i somras. Jag var trött på sjukhus, att vara svag och att skada de runtomkring mig. Jag tappade intresset för att tävla och föda upp, vilekt är mitt största intresse efter att bara ha och älska mina hundar. Jag fick en tid på det här nya (öppenvården), och veckan innan bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag har prövat att inte äta på alla möjliga sätt, men nu skulle jag pröva att äta. Ordentligt, enligt ordinationen. Och det gjorde jag. Jag bestämde att jag skulle äta det som bjöds och det jag var sugen på, och så gjorde jag det. Jag vet inte hur jag klarade det. Jag bestämde mig och höll fast vid det, oavsett vad.
Tillslut innebar det mest ångest att gå dit, och jag kände att jag ändå hade styr på allt. Jag hade inte missat någon måltid eller hoppat på flera veckor, och jag åt det jag ville oavsett hur jag mådde före, under eller efteråt. Och jag åt/äter utöver!
Det är dock en hårsfin balansgång. Man MÅSTE vara säker på att det inte är ätstörningen som säger åt en att inte gå i behandlingen, man måste känna av vilken typ av ångest det är. För när jag gick i mina andra behandlingar så hade jag sån jäkla ångest varje dag jag skulle dit. Ibland var det olidligt. Men det var en annan typ av ångest. Det gäller att vara stark i sig själv när man går i behandling, och inte bry sig om hur de andra (inte) äter, om det skulle vara så. Det är ditt liv, dina mål och din behandling, så vad andra gör eller inte gör är inte relevant.
Jag går hos en psykolog, och har gjort ett tag nu. Jag är utbränd, och har mycket problem med stress, oro och svårt att acceptera och uttrycka "negativa" känslor, så vi jobbar mycket kring det. Jag går även hos en dietist (Gisela van der Ster). I början gick jag en gång i veckan, och nu när allt fungerar bättre går jag var tredje vecka. En bra dietist är riktigt smart att gå till någon gång iallafall!
Jag har gått hos en naprapat till och från då jag haft mycket problem med bla rygg och nacke. Jag spände mig väldigt mycket när jag åt och fick ångest/panikattacker - och sen har jag varit sjuk länge, vilket gjort att kroppen bryts ned. Jag blev även "tvungen" att gå hos en kiropraktor.
Mitt tips är att gå i behandling i största möjliga mån, så länge det känns bra. Det är så viktigt bara att kunna se skillnad på sig själv och ätstörningen när det kommer till det valet. Ätstörningen har mycket åsikter, men för de allra flesta är det bäst med behandling (och det finns många olika behandlingssätt). Massage kan nog vara väldigt bra, även om det kan vara jobbigt, och som jag skrev ovan så tycker jag att det är toppen att gå till en bra dietist, åtminstone några gånger. Gisela är helt suverän! Jag tipsar starkt om att läsa hennes bok, mattillåtet.
En av de viktigaste sakerna är dock att hålla igång livet, göra saker som man tycker om. Det är väldigt viktigt att ha saker att se framemot, och att ha saker som förgyller ens liv. Livet ska levas och njutas av :) Jag skickar en stor kram och hoppas, oavsett vilken situation du än befinner dig i, att löser sig till det bästa. Det gör det så småningom. Ta hand om dig!