Rensning är rätt känsligt

Jag vet inte vilka som läser min blogg, men om du är sjuk, försöker bli frisk eller helt enkelt bara är känslig så tycker jag inte att du ska läsa det här inlägget. Olika saker är triggande för olika personer, och jag vet inte vad som är triggande för just dig. Det är viktigt att ta hand om sig själv och vara rädd om sig själv, och om du inte vill göra det för din skull, så gör det för min skull. Jag vill verkligen inte påverka andra negativt.

Jag vet inte om jag har skrivit om att jag rensade min garderob? Jag slängde ut (gav bort) allt som var under XS/34. Det var jobbigt att behöva göra mig av med vissa av mina favoritkläder, men när jag började titta på storlekarna blev jag väldigt förvånad. Många av mina kläder låg på just XXS/XS/32/34, och jag hade även barnstorlekar. Jag har kvar kläder från typ sexan som fortfarande var fräscha och har passat till och från.

Idag rensade jag inte kläder, för det är helt klart, så istället började jag gå igenom min enorma hylla (med enormt mycket grejer). Jag hittade rätt mycket som jag inte riktigt tänkt på att jag kunde hitta. Jag hittade bland annat böcker och papper där jag skrivit upp hur jag åt, och vad jag åt under en dag.
Till exempel hittade jag en, under en period när jag inte åt något alls under några dagar, och försökte äta så lite som möjligt som såg ut såhär;

30 mars - en kopp te och lite saft
31 mars - en banan, två dl mild vaniljyoghurt, 1/2 dl äpplejuice, två muggar te med mjölk och honung, två kex, en morot, 1/3 dl blåbärssoppa, ett äpple... (med en klammer där det stod ILLA)
1 april - ett äpple och två muggar te (1/2 msk mjölk och honung)

När jag fick upp just det där pappret, som låg löst, så blev det bara att jag läste per automatik. Jag blev helt stum, och fick som ett "freeze moment". Jag blev jätteledsen att läsa det där, över hur illa jag (egentligen sjukdomen) har gjort mig. Vad jag gjort mot mig själv. Vad som kunde ha hänt. Det gjorde mig så illa till mods. Det är en så ond sjukdom, det är ett så sjukt beteende. Att svälta sig själv. Jag förstår inte hur det har gått till. Jag har aldrig haft självmordstankar eller velat dö, men ändå har jag på något sätt påbörjat långsamma självmord. Usch. Det är jobbigt att skriva om det här. Någon tar liksom över en så att man gör det här. Nu när jag vaknat upp förstår jag, och jag blir rädd.