Men gråten tränger på. Den tränger på något oerhört, och monstret försöker omvandla allt till ren och skär panik. Ofta. När det blir jobbigt försöker anorexiamonstret att göra så att jag får panik, för då tar liksom kroppen över på något sätt. Det är väldigt svårt att ha kontroll när kroppen får panik; en instinkt är väldigt svår att hindra. Speciellt panik. Det vet alla som drabbats av riktigt, riktigt panik. Det är svårt att behålla fattningen och behålla kontrollen. Så monstret försöker övermanna mig på ett oerhört slugt sätt. Det är så förbaskat svårt att inte tillåta kroppen att hamna i paniken, gå upp i det och bara go bananas.
Idag är det så mycket som tyder på att jag gått upp jättemycket i vikt:
1. Jag är varm och svettig typ hela tiden. Jätte.
2. Jag är öm om magen, och jag har haft jeans på mig idag, alltså är min mage så stor att jag får ont av att ha normalstora byxor på mig.
3. Jag ser mig själv i spegeln. Disaster.
Jag avskyr att jag får panik över att jag tycker jag är tjock. Eller, ja, egentligen är det i grund och botten inte riktigt det det handlar om, samtidigt som det är det som man, bla, blir så manisk runt. Vikt. Matvanor. Kost. Kalorier. Träning. Usch.
Alltså när jag ser mig själv så tänker jag att jag verkligen ser gravid ut. Hade jag sett mig på stan hade jag inte tvivlat en sekund om att så var fallet. Jag är rund överallt, jag har fett överallt. Jag har kontroll fast ändå inte. Jag vill bara tillbaka till min gamla vikt, men såklart vill jag inte det. Inte med allt som följer med. Inte när jag förlorar hela livet.
Jag orkar inte. Varför kan jag inte bara se ut som en normal jäkla person?
Hej. Tro mig när jag säger att det som händer nu är en mot attack från monstret. Lita på din mamma när hon säger att du inte är tjock. För du är inte tjock, du är inte ens normal viktig. Nu får du chansen att visa upp din styrke sköld. Du visste att det skulle komma ångest och bakslag, det som är viktigt nu är att du fortsätter PRECIS som du gjort, ät vad du vill och när du vill. Lita på din mamma om du är osäker om portions storlekar. Låt inte monstret få spelrum och viktigast av allt, du måste inse att det är monstret som talat i det här inlägget, inte Felicia. Det här fixar du och oavsett vikten så är det viktiga att du inte går tillbaka i gamla vanor och kör på igen så det ryker! Kram på dig och om det är något så hör av dig :) Du är snart ute på andra sidan! /M
SvaraRadera