Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

tisdag 1 september 2015

Uppsvälld x500

23/8 (?)
Jag känner mig som en boll. Spänd, stor, rund, fullproppad. Mätt och illamående. Detta var faktiskt min första måltid sedan vändningen som jag inte åt upp. Jag lämnade väl kanske 4-5 tuggor? Lite mer? Svårt att bedöma. Men det hade inte med monstret att göra, så det tröstar jag mig med iallafall. Jag åt, och blev mätt. Jag fortsatte och blev proppmätt. Jag fortsatte, och blev stadiet efter proppmätt, och ungefär så x antal gånger till. Jag började må illa, och tillslut fick jag ärligt talat kväljningar. Och alltså, ja, då gick det inte mer.

Och ärligt talat, när jag blir såhär uppsvälld så är det så absurt att jag inte ens kan må dåligt över det. Alla som verkligen förstår hur det här är förstår nog HUR uppsvälld jag blir då. När till och med jag ser att det är så mycket att inte ens ätstörningen kan övertala mig att jag är dödstor och göra så att jag får världens panik. Det är bara så absurt det är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar