Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

onsdag 2 september 2015

Jag är stark

22/8
Faktiskt. Jag är stark. Tänk att jag sitter och skriver det. Och ändå tror på det, ibland iallafall. Jag har inte missat en endaste ynka liten måltid. Jag har inte tagit i underkant, jag har inte tagit det som ätstörningen säger till, jag har inte ens gått med i ätstörningen. Jag har ätit det jag vill. Jag har ätit utöver. Jag har ätit så mycket som jag inte har ätit på flera, flera år, eller som jag aldrig har ätit. Jag har ångest. Jag skrattar. Jag ler, jag njuter, jag sjunger. Jag gråter, jag kan inte andas, jag har panik. Jag drunknar, jag sprängs inuti. Jag äter mat jag tycker om, jag behöver inte följa restriktioner. Jag njuter, och jag lider. Snart njuter jag mestadels. Så som det ska vara. Och jag kommer få motgångar, precis som alla andra får. Normala motgångar. Som alla andra. Jag är påväg mot ett så kallat normalt liv; ett liv utan ätstörningen i största möjliga grad, tills jag slipper den helt. För bort ska den. Helt bort. Långt bort.
kl.

1 kommentar:

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)