Glömska

Ja, jag ska inte sticka under stol med att jag är minst lika glömsk som för någon månad sedan. Jag förstår inte ens hur jag lyckas glömma så mycket som jag gör, men det gör jag. Och när jag glömmer saker så känner jag mig så urkass och lat och sämst. Jag har alltid presterat, alltid varit tillförlitlig och i princip aldrig glömt något. Jag hade inte ens en almanacka och glömde ingenting. Jag var en robot, men andra ord. Det är inte mänskligt att inte glömma, men för mig fanns det inte i min värld att jag skulle glömma något. Att andra gjorde det var inte konstigt, men gjorde jag det kunde jag ha ångest hur länge som helst över hur dålig och egoistisk jag var.

Numer letar jag efter min mobil hela tiden ungefär. Imorse innan mamma åkte så sa hon hejdå, och att "din mobil ligger i gungstolen". Då förstår ni nivån på hur virrig jag är, haha. Det enda som jag inte glömmer så mycket kring är djuren. Ska jag mata dem eller göra något så är det sällan jag glömmer det. Det kan hända, men då på en mer normal nivå.

Men det är konstigt att glömma så mycket. Att inte kunna lita på sig själv. Jag förstår att det kommer att bli bättre, men ändå. Jag är van att ha full kontroll på sånt. Det fanns liksom ingen mänsklig faktor som spelade in, för på något sätt hade jag kontroll över det. Fast ändå inte. Man har kontroll tills allt bara brakar ihop. Och då brakar det rejält. Jag börjar dock känna mer och mer att jag undrar hur jag orkat i alla dessa år. Hur jag klarat skolan, ångest, stress och att försumma mig själv men ändå prestera. Jag har inte tagit hand om mig själv alls, men jag har ändå klarat att leva som en robot i så många år.. Konstigt.

Jag skulle behöva ett så kallat senilsnöre till min mobil, som många äldre har till sina glasögon. Ärligt talat, haha, det skulle underlätta min vardag enormt. Eller en spårare eller något. Jag tänker att jag måste börja lägga märke till när jag lägger ifrån mig min mobil, men jag glömmer ju bort det också.

När jag gick igenom det här med Gisela, att jag glömmer saker, så frågade hon massor av följdfrågor som hon alltid gör. För en som inte kan (som jag) så kan det verka helt orelevant, men hennes frågor leder alltid till att hon sedan kan hjälpa mig. Och ibland behöver hon knappt fråga något mer alls, utan vet ändå. Det här har hon pratat om förut, att jag har fettbrist. Det är bland annat därför som jag ser mig själv som väldigt tjock (min logiska del kan förstå, men tyvärr har ätstörningen fortfarande grepp om hjärnan så det är väldigt svårt att förstå på ett visst plan. Det är för bra för att vara sant, att jag inte skulle vara tjock). Jag kanske äter tillräckligt med fett för att klara dagen, men kanske inte tillräckligt för att "laga" det som behövs i kroppen och hjärnan. Så jag ska ha olja på sallad bland annat, och blev rekommenderad att äta chips eftersom att då får jag i mig tre saker som jag behöver; fett, kolhydrater och salt. Jag har lite saltbrist och sånt också.

Så nu vet ni att om jag skriver om samma saker så är det för att jag har lite/ganska/mycket dåligt minne. Man kan liksom inte gå från helstörd till mycket mindre störd på för kort tid ;)