Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

torsdag 14 mars 2019

Hur man skapar ångest istället för att vara glad

Jag fick precis, precis tillbaka svar på halva delen av min tenta. Jag blev godkänd med 11 rätt av 14, vilket man var tvungen att ha som minst för att bli godkänd.
Denna begreppsdel såg ut som så att vi var tvungna att stryka en fråga - jag har ingen aning om varför, men så var det. Den frågan är alltså inte med i bedömningen.

Jag brukar alltid besvara alla frågor ändå, så det gjorde jag även denna gången. Så nu när jag fick svaret kändes det typ bra i en sekund, sen började jag oroa mig för andra delen - "blev jag godkänd på denna blev jag inte det på den andra", "tänk om jag hade missat en fråga till", "tänk om det var för att jag ändrade på en av dem i sista sekund - och tänk om jag inte gjort det", "tänk om jag hade svarat annorlunda" osv osv. Jag har ångest nu för att tänk om jag hade missat en fråga till. Eller tänk om de var snälla och tog den jag strukit över om den faktiskt var rätt?

Snälla vad spelar det för roll.. Jag förstår inte varför jag alltid ska få ångest över sådant här. Jag blev godkänd, kan jag bara vara glad? Dessutom har jag haft det jättejobbigt och mår inte så bra. Har haft så svårt att koncentrera mig, och haft väldigt mycket ångest så jag har haft väldigt svårt bara att sätta mig och plugga, så jag borde bara vara glad att jag klarade det trots allt.