Jag vågar inte väga mig

Människor runtomkring mig har pratat om att man inte ska hamna i ett undvikande beteende när det kommer till vikten. Jag har de senaste månaderna varit rätt lugn (det är klart att jag vågar väga mig). Jag har dock börjat inse att nej, jag vet inte om jag vågar. Detta betyder dock inte att jag inte skulle göra det, eftersom att jag väldigt gärna vill veta vad jag väger - det var rätt länge sedan jag vägde mig senast. Jag vet inte helt hundra vad min normalvikt är eftersom att jag inte vägt mig regelbundet när jag kommit så långt (det här är ända gången jag faktiskt har kommit så långt). Eller, jag ahr kommit upp i vad jag har trott varit min normalvikt, men nu inser jag att det är oklart, men också kan stämma. Jag vet inte, helt enkelt.

Hur som helst, jag har ingen aning om hur jag skulle reagera på att få se vad jag väger. Kanske är jag bara onödigt orolig; det hade kanske blivit jobbigt just där och då, men att jag ändå kunnat acceptera det, eller iallafall inte låta det påverka mig. Eller så skulle jag få panik. Panik som i;
A - Panik, men jag kan fortsätta som vanligt
B - Panik, jag blir helt knäpp igen

Jag vet att jag oroar mig väldigt mycket, så aah, jag vet inte. Det här är kanske bara ännu en orossnurr som snurrar omkring i mitt huvud och som blir en ganska stor grej fast det egentligen inte behöver vara det.

Jag har ingen aning. Alla säger olika. Men oavsett så kan jag inte släppa tanken på vad jag väger, och om någon har en våg någonstans så är det ofta det första jag ser, och sen kan jag inte släppa det. Och en våg drar igång alla de här tankarna om, och om, och om igen. Mina ögon dras till vågar, mat,  och människor som äter (och såklart andra grejer också). Jag tänker alldeles för mycket på det här. Det kommer säkert gå bra att väga sig, och så har jag lagt månader på att oroa mig och bli helt förvirrad över det här. Snark.

Det här inlägget var bara superförvirrande att skriva.