Jag har börjat få riktigt ordentligt med ångest igen. Den ligger centrerad runt kvällstid, och kommer oftast efter att jag har ätit och håller sedan i sig väldigt länge. Jag blir rastlös, har inte lust att göra någonting men blir superstressad av att inte ha något att göra. Jag finner varken ro eller lust att göra någonting heller. Flera kvällar har jag gått in till min lillasyster eller storasyster, och det kan hjälpa så länge jag kan släppa att mina hundar trampar utanför och piper. Det är egentligen inte synd om dem (fast dem håller INTE med) eftersom att både mamma och pappa är i vardagsrummet, och efter mig kommer mamma på en stark andraplats, så egentligen är det löjligt. Tyvärr har både jag och hundarna svårt att inse detta faktum.
Jag åkte iväg tors-mån, och då släppte det här rätt mycket ändå. Jag vet dock inte riktigt varför. Annars har ångesten hängt med rätt punktligt, och jag blir bara så less på det. Jag blir jätteledsen, får ångest, och en ångestattack påbörjas/jag får en lätt ångestattack? Och jag förstår verkligen inte varför. Jag känner också att jag börjat få mer tankar, och får mer tankar av det, kring hur jag ska äta, att jag inte kan äta, att jag ska äta nyttigt och ifrågasättande av hungern. Hejdå ätstörningen, jag vill inte ha dig här. Jag har fattat vinken men du kan gå nu.
Ångest är inget farligt, det är jobbigt och trist men inte farligt! Det som är farligt är att ge med sig till ångesten. Tro mig den kommer inte försvinna om du äter mindre eller ger med dig till de ätstörda tankarna utan tvärtom. Det enda sättet att bli av med den är att fortsätta att utmana och att äta som du ska. Tro mig den kommer att ge sig, men då måste du verkligen gå helt emot vad den säger. Lättare sagt än gjort men tro mig när jag säger att det är den enda vägen :) Kram på dig och du vet att du kan ringa närsom!
SvaraRadera