Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

tisdag 12 januari 2016

Irriterande hungrig

"Jag sväääääääälteeeeer!!!".
Den där hungerkänslan slår till med full kraft. Huungrig. Om min mage hade för vana att kurra, så hade den nog gjort det för fulla muggar. Men min mage kurrar inte. Jag vet inte om den fortfarande hänger kvar i att ingen ändå lyssnar på kurrsignalerna, eller om den bara inte är av den kurrande typen. Jag vet att den gjorde det någon gång när jag var dålig, men då blev jag rosenrasande på "den förbaskade magen/svikaren" (och bad den typ att hålla mun).

Jag förstår mig inte riktigt på de är starka hungerkänslorna, för jag har dem så ofta. Varje dag numera. Jag vet inte om det enbart har att göra med att min mage är i obalans, eller vad grejen är. Min dietist berättade att man ofta blir hungrig kort efter att man ätit när magen inte fungerar som den ska (vilket min inte gör). Jag vet att jag inte ska bli irriterad över det, men ibland blir jag det ändå. Jag förstår inte varför jag bara helt plötsligt blir vrålhungrig.

Men okej. Ibland är det kanske bara jag som hänger kvar i gamla mönster. Till exempel när jag blir superhungrig vid lunch eller middag. Men samtidigt ser jag faktiskt inte logiken i att bli svinhungrig vid tolv om jag åt frukost vid nio och en frukt i mellan. Eller? Tre timmar, vad säger man? Tre-fyra timmar? Antagligen är det bara min hjärna som har fel (eftersom att det kaaanske har varit problemet i ungefär sju år så ter det sig ju faktiskt inte som något helt omöjligt, om vi säger så).

Fast ändå. Som nu, nu är jag jätte, jätte, jätte, jättehungrig. Det är tredje gången idag som jag är så hungrig (för att klargöra för hundrade gången: det handlar inte om att jag är lite, normalt hungrig. Det är tydligen underskattat). Jag åt middag, pasta carbonara, och lite senare popcorn och några godisar. Och nu 23:22 (dock kommer det här publiceras senare) så har min kropp sagt att den behöver 3xmiddagar nu. Så jag har ätit lite till vilket hjälpte noll, zero, nada och ingenting. Jag blir bara stressad och överanalyserar allt, får ångest, katastroftankar och mår dåligt av det. Snälla kroppen funka bara!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar