Näringsdryck

Idag (eller rättare sagt igår, kanske, eftersom att jag kommer ha skrivit klart när klockan passerat tolv) så la min behandlare fram ett förslag om att börja med näringsdryck. Jag har i princip stått still i vikten sedan jag började, med undantag från förra veckan då jag hade gått ned i vikt, och det är tyvärr något som triggar sjukdomen väldigt mycket. Den här veckan var ena sidan av mig faktiskt orolig för att jag skulle ha gått ned i vikt då sjukdomen göds så otroligt mycket av det. Jag var orolig att jag, den friska sidan, skulle tappa kontrollen och bli uppslukad av den sjuka. Kraften från det friska sugs liksom upp av det sjuka direkt, och då tar det sjuka över. Den andra sidan vill dock såklart att jag ska ha gått ned i vikt och mår jättebra om jag gjort det. Svår balansgång.

E ritade iallafall upp ett exempel, som var bra, tydligt och väldigt tänkvärt. Ärligt talat så blev jag lite ställd, eller hur jag nu ska uttrycka mig - jag har inte riktigt tänkt på saken på det sättet.
Först frågade hon mig vad som händer, eller vad jag tänker, när jag har gått upp i vikt. Vad får jag för impuls? Mina tankar blir negativa kring min kropp och vikt, och utmynnar i att äta mindre. Så viktuppgång = äta mindre. Okej. Då har vi ett annat alternativ; jag står still i vikten, den har inte förändrats. Vad händer då? Jag vill gå ned i vikt, alltså äta mindre. Stillastående vikt = äta mindre.
Det sista alternativet är att jag har gått ned i vikt. Och vad händer då? Jo, jag ser fortfarande mig själv som tjock, blir triggad av att ha gått ned och vill gå ned ännu mer. Så, viktnedgång = äta mindre.

Viktuppgång = äta mindre

Stillastående vikt = äta mindre

Viktnedgång = äta mindre

Jag har fått höra att när man är i svält, eller har en låg vikt, så blir man mer och mer fixerad kring ätandet och vikten, vilket jag faktiskt tycker stämmer. Förra gången när jag började gå upp i vikt så kunde jag efter ett tag släppa det mer och mer. Först var det jätte, jättejobbigt att jag gick upp, men successivt så kunde jag ändå.. Släppa det. Ibland acceptera det. Jag jobbade iallafall mot att kunna acceptera vikten. Mot slutet så var den stabiliserad, så då var det inte värsta stora grejen, eftersom att den knappt förändrades. Jag är mer fixerad när jag är underviktig eller har en låg vikt. Därav beslutet om att börja med näringsdryck.

Jag ska ju inte sticka under stol med att jag vill gå ned i vikt. Just då känns det så ofantligt skönt om vågen visar på minus; det är som när Bamse får sin dunderhonung. Sjukdomen är Bamse, och en sjunkande vikt är dunderhonungen. Sjukdomen får jättemycket kraft av det och blir så mycket starkare. Och det är väl just därför som det är viktigt att jag går upp, så att jag inte fastnar här. För egentligen är det ju inte det jag vill. Jag vill inte vara sjuk, och jag vill inte dö. Jag vet att jag aldrig kommer se mig själv som smal eller nöja mig oavsett hur mycket jag går ned. Och jag vill inte leva som en maskäten zombie. Jag vill vara jag, jag vill vara lycklig, och jag vill inte leva genom en sjukdom. Och därför måste jag gå upp i vikt. För livet handlar inte om att inte äta eller att gå ned så mycket i vikt som möjligt. Det är precis vad livet inte handlar om.

Det kommer suga, och jag kommer klanka ned och vara så arg på mig själv för att jag ens gick med på att börja med näringsdryck. Monstret kommer döma mig så hårt och säkert vara hur elak som helst. Men jag kommer ta mig igenom det. Det är jobbigt ändå, så egentligen spelar det ingen roll. Det är bara att köra på, fortsätta gasa för att kunna nå slutet av tunneln där solens ljus väntar. Och tills dess lever jag på de solstrålar som sipprar in.

Och förresten så hade vi samtalet innan tiomålet, så jag började med ND idag. Jag ska ha två till att börja med, sen blir det kanske tre beroende på hur jag går upp och så. Jag fick dock bara i mig en, och jag kan bara säga att fy vad mätt jag blev! Jag mådde väldigt illa efteråt, och kände mig bara supermätt. När vi skulle äta lunch så kändes det som om jag redan hade ätit lunch, så det blev rätt jobbigt efteråt. Men men, jag kommer att vänja mig så småningom.
Så nu är det full ordination, juice på morgonen och till kvällsmålet, mjölk till lunch och middag, samt att jag ska ha ost på mackan på morgonen. Yay..! Haha, jag måste säga att jag känner mig taggad att bli frisk, men jag känner mig väldigt otaggad över alla hinder som jag ska kravla mig över på vägen dit. För vägen dit är ingen rak, fin och välskött väg, precis.

 

(Idag tog jag en choklad och en vanilj. Jag drack chokladen, och jag kan väl inte påstå att den var särskilt god, men den var bättre än vaniljen iallafall, som jag bara smakade på. Tyvärr har de bara fyra smaker, varav en är Mocca, och jag gillar inte kaffe. Så imorgon ska jag testa jordgubbssmaken, och så får jag se sen vilka vi ska ha hem och så).