Dag ett:
- Möte med E kvart över tio
- Vi gick igenom behandlingen, ordination, regler, förändringar, tankar.. Ångestattacker. - Vägning
- Man kan ju inte annat än älska vägningen alltså! (not). - Möte med matsalen (lunch)
- Och jag kan ju inte påstå att jag saknat matsalen, heh. Första veckan är det halv portion, och det var (tack och lov) soppa (ingefärssoppa om man ska vara exakt. Den var lite stark). Matmuffinsen är en annan historia, men jag lyckades, mot alla odds och en liiiiten övskridning av tiden, äta den. Med lite (mycket) hjälp ifrån E och lite (mycket) jäklaranamma och accepterande av en eventuell ångestattack (den kom bara halvt) så klarade jag lunchen. Yay. Eller inte. Eller både och. Jag har två sidor att se på det. - Vila..
- Som kändes bättre än väntat. Jag läste min bok och låtsades som om jag visst kunde andas och inte höll på att få en hjärtattack. Det funkade det också. - Spela kort, träffa de andra
- Ja, what to say, kortspel är i princip obligatoriskt på Capio, haha. Någon dag ska jag räkna alla kortlekar. Jag pratade med de andra, och gruppen verkar/är jättebra. Jättebra tjejer, så det känns toppen! Jag känner ju dessutom redan en tjej, eftersom att jag gick med henne förra gången jag gick i behandling. - Mellis
- Som också gick över förväntan. Jag drog bara ut lite på tiden, men det är okej i början. De har sagt att det är okej, och att det tar ett litet tag att vänja sig. Och det är skönt ändå att höra. I, som jobbar väldigt mycket med oss och har väldigt bra koll måste jag säga, bad att få prata med mig efter melliset. Hon märkte att jag hade det ganska jobbigt, och jag tror att de antingen minns alla mina ångestattacker och/eller att E har pratat med dem. Eventuellt både och. Så hon småpratade lite, frågade hur det var och så. Kollade när jag skulle hem, och spelade med mig tills mamma hämtade mig vid sjukhuset.
Övrigt: - En ny ändring är att de lägger upp mat åt en första veckan, vilket faktiskt (konstigt nog) är lite skönt.
- Jag sitter bredvid den platsen jag hade första gången förra gången jag började (intresseklubben antecknar, haha). Vi fick byta platser flera gånger, så det lär väl bli så igen. Jag sitter i mitten just nu, vilket jag inte är så glad i, men första dagen var vi bara tre vid mitt bord.Så jag har bara en på ena sidan om mig, och ingen mittemot.
- Jag fick inte näringsdryck eftersom att jag gick upp väldigt jämnt i vikt förra gången. Det lät dock som om det var väldigt nära, men om jag börjar gå upp så tror jag inte att det ska vara något problem.
- Jag frågade E om hur de gjort med patienter innan mig som haft likadant som jag. När jag gick i behandling så var det ingen som fick ångest/panikattacker så starkt i samband med att vi åt, och vad jag har förstått efter att ha pratat med andra som har varit i behandling flera gånger så är det inte så vanligt. Det verkar mest förekomma på heldygn. E sa iallafall att hon inte riktigt hade jobbat med någon patient som hade just så med ångestattackerna. Jag tror kanske att de flesta som får så som jag oftast hamnar på heldygn, efter vad jag hört, och så är det bättre med den saken tills de kommer till dagsjukvården. Eller så är det bara jag som är extremt skum/svag.
- Ja, jag tror att det var allt.. Middagen och kvällsmålet gick helt okej. Jag tyckte portionen vid middagen var för stor och lämnade lite, mamma höll inte med. Och till kvällsmålet åt jag fruktblandning, men vi hade ingen keso och inte nötter heller, så fick lite valnötter till. Men ärligt talat, det hade inte gått med keson ändå. Jag åt inte upp allt, för det gick bara inte.
Överlag tror jag att dagen var ganska lik min första dag första gången.
Dag två (idag): - Frukost
- Jag har väldigt svårt för frukost. Jag lyckades äta upp all yoghurt/flingor/tillbehör, men inte mackan och juicen (jag drack dock iaf 1/3. Important stuff). Jag behövde faktiskt inte ta igen, vilket jag tror att jag fick göra förra gången (?) trots att det var första veckan. Men jag vet att även nr jag gick så var det många nya som inte behövde ta igen, så jag antar att de har ändrat det. Ärligt talat så är det tungt och jobbigt som det är, och det blir ju väldigt mycket mat. Jag är väldigt glad att jag slapp mackkriget iallafall, för jag hade nog ingen större chans om jag ska vara ärlig. - Tiomålet
- Banan. Och många fler lär det bli! Det blir inte så kladdigt som ett päron, och låter inte lika mycket som ett äpple. Lättare och snabbare att äta, helt enkelt. Jag är så stressad som det är, och det känns som om hela världen hör och ser mig om jag sitter och tuggar på ett äpple. - Stepwise
- Jag missade kroppskännedomen (vilket jag inte sörjer ett dugg) då jag behövde fylla i Stepwise-undersökningen igen. Dock tror jag inte att den var lika utförlig denna gången. - Lunch
- Ingefärskyckling med ris. Och sallad. Och roccula! Vem äter det frivilligt? Efter första behandlingen så har jag dock utarbetat en jättebra taktik. Man plockar ut många rocculablad, tuggar (snabbt) och sväljer (snabbast möjligt). Viktigt att hålla andan, och sen måste man dock äta/dricka något snabbt efteråt för att få bort smaken. Kan vara lite jobbigt eftersom att jag är så stressad i matsalen att jag har väldigt svårt att andas - att hålla andan gör att det blir värre, och det blir närmare till att börja hyperventilera. Men hur som, jag lyckades äta upp allt, och nästan inom tiden. Mjölken gick dock inte alls, och sen fick jag en ångestattack. Men den var inte lika stark som de brukar kunna vara, och varade inte alls lika länge, så det är jag glad över! - Jag missade vilan, så satt ett litet tag i vardagsrummet och läste (det var några minuter kvar av vilan, och då fick jag faktiskt välja om jag ville gå in eller sätta mig någon annanstans). Sen hände egentligen ingenting speciellt. Det var utbytesmellis (fruktsallad med keso och ett kex). Kexet gick inte. Och de vill att jag ska dricka, vilket jag uppenbarligen är dålig på. Men jag blir liksom inte riktigt törstig, eller så är jag bara så van vid att ignorera sånt att jag gör det per automatik. Jag är inte riktigt säker.
Ja, min fantastiska sammanställning av mina andra första dagar. Det är skönt att jag känner personalen och hittar och så. Men jag avskyr matsalen. Och ibland önskar jag att jag bara kunde pausa, eller snabbspola. Eller gå i dvala för ett litet tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar