Viktig vikt

Tisdagar är lika med vägning, vilket betyder att detta otyg inträffar en gång i veckan. Det är med väldigt blandade känslor som jag går in i det där rummet varje vecka, och idag var det väldigt motstridiga känslor som trängdes inuti mig. Mörkret därinne vill inget hellre än att gå ner i vikt. Det oroar sig för hur jag har ätit, vad jag har ätit och hur mycket jag har ätit. Mörkret mal på om att jag är oförbätterlig, tjock och ful och idiotisk. Att jag har dålig självdisciplin och att jag har gått upp hur mycket som helst i vikt. Såklart. Jag både ser och känner det. Magen känns konstant utspänd och spegelbilden bekräftar farhågorna.

Dörren låses upp och släpper ut en person. Det är min tur, och jag går in. Stänger dörren, besvarar frågorna om jag ätit och varit på toaletten. Klär av mig, mår dåligt över hur hemsk jag ser ut och kliver sedan upp på vågen. Står stilla och väntar på att den ska sluta beräkna vikten. Vågen tvekar, men visar sedan att jag gått upp 0,2 kg. Den velar lite mellan 0,1-0,2, men när den väl bestämt sig stannar den alltså där. Jag andas ut. Demonen är inte nöjd, men inte helt galen heller.
Och trots allt så känns inte demonen så mycket. Vägningen går över förväntan. Långt över förväntan.
Någonstans kan jag ändå känna mig lite glad, att jag vänt på att stå still eller gå ned. Jag har ändå börjat gå upp lite, vilket är bra, för jag var ärligt talat också orolig för att gå ned. Det göder monstret något otroligt mycket, och jag har varit lite rädd för vad som ska hända om jag går ner ännu mer.

Idag lyckas jag faktiskt äta två tredjedelar av mackan, trots viktuppgången. Igår lyckades jag äta halva mackan, så det börjar gå lite framåt iallafall. Näringsdryckerna gick sådär - jag försökte verkligen hinna med båda idag faktiskt, men det gjorde jag inte. Jag drack en hel, och sedan hälften eller två tredjedelar av den andra. Lunchen gick inte alls då det var bakad potatis med skagenröra - det vill säga världens största potatis. Jag hade panik innan jag gick in i matsalen, och det gick bara att äta salladen och dricka lite mjölk. Sedan var jag tvungen att gå ut. Det blev bara jätteutdragen ångest, som tillslut utmynnade i en ångestattack trots att jag äter medicin nu. Jag har tagit det till några måltider, men jag måste säga att det nog än så länge har fungerat mindre än hälften av gångerna. Så ja, jag oroar mig lite för att de ska vilja att jag tar något starkare, och jag har väldigt svårt för att ta massa medicin.

Annars har dagen ändå varit helt okej - jag mår så mycket bättre av det här soliga vädret :)