Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

fredag 13 mars 2015

S, zip it!

Idag har vi, bland annat, spelat kort, och vi var nog rekordmånga. Vi spelar ett kortspel som kallas för "asken", och nu när vi blev tretton stycken så blev det så få kort var att vi började utarbeta ett system för att spela med två kortlekar. Sagt och gjort. En tjej i min grupp (ungdomsgruppen) kom ganska snabbt fram till en lösning, men en av behandlingsassistenterna var lite i gasen och hade svårt att vara tyst. "Staffan, zip it!". Och så fick vi veta planen för det nya upplägget. 

Frukostmackan är svår (och juicen), och gick inte idag heller. Den här gången sparade de den till tiomålet, men ja, som sagt. Gick inte. Jag satt kvar efter utsatt tid, och fick tillslut en väldigt kraftig panikattack. Usch usch, hemskt. Och jag undrar hur det känns för personen som sitter bredvid egentligen. De har ju säkert varit med förut, men jag undrar ändå vad de tänker och så. 

Jag blir ju aldrig arg på dem eller utåtagerande på det sättet, utan får hjärtklappning/hjärtat rusar, jag får jättesvårt att andas eller ingen luft, det känns som om jag har en tvångströja som bara spänns åt och paniken rusar genom kroppen. Tillslut börjar jag hyperventilera, händerna börjar domna, och oftast även fötter, ben, armar och ibland även i ansiktet och tänderna/munnen (inuti på något vänster). Och så får jag ännu mer panik, blir yr. När det börjar släppa brukar jag börja skaka, är jätteyr och oftast "borta", så då behöver jag sitta ett tag och bara.. Put my shit together. Hålla styr på andningen. Ibland kommer det igen. Och nyligen verkar jag ha börjar gnissla tänder/slå ihop tänderna. Och så kan jag sluta andas mitt i ibland, och då kan jag hålla andan länge utan att egentligen tänka på det. Jag bara stänger av då, det blir som ett "andrum" när allt bara blir stilla. Vilket inte hjälper mot yrseln direkt. Men när de påminner om det brukar jag komma på mig själv, men då är det ju tillbaka till att hyperventilera.

Men förutom det så gick de med oss som ville ut idag. Vi satt i solen, och det var jätteskönt att komma ut när det är så fint väder. Jag pratade med min behandlare, som följde med ut, och en tjej i min grupp. Jättemysigt!
Annars har alla måltider varit väldigt omysiga, och efter frukosten fick jag en mindre ångestattack efteråt. Till lunch var det bla potatis, som inte gick (jag åt dock lite av den, vilket var över förväntan), och drack lite av mjölken. Så nu är jag trött, och har huvudvärk! Melliset fungerade, det brukar vara ett av de enklare målen, speciellt om jag haft en jobbig dag, för då är jag så trött, haha, och det hjälper faktiskt lite.

(Thelatestkate.tumblr.com)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar