Spara är bra

För engångsskull så hade jag skrivit ett riktigt ordentligt, välskrivet och dessutom väldigt långt inlägg. Jag skrev det via mobilen, och när jag nästan var klar var det bara 1% kvar. Äsch, tänkte jag, den håller sig, jag skriver jättesnabbt (annars brukar jag spara saker och vara rätt noggrann). Jag skriver snabbt-snabbt-snabbt, och precis när jag nuddar knappen "spara" så dör mobilen. Preciiis då. Jaja, det är bara att gå vidare, tyvärr :c

Kortfattat: i onsdags fick var jag tvungen att gå ut under frukosten, då jag fick en ångestattack. Jag blev lite desorienterad när jag kom ut ur matsalen och andningen bara exploderade, och jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag började gå mot toaletterna, men var tvungen att stanna på vägen då det bara var kaos inuti. I ögonvrån såg jag att någon kom och stannade upp i dörröppningen till vardagsrummet, och jag antar att de i vuxengruppen satt där inne och väntade på att deras frukosttid skulle börja. Det var nersläckt och väldigt tyst. Bakom mig kom två andra från vuxengruppen, från hissarna, och gick förbi. De fortsatte att prata, och jag kände bara att jag kan inte stå och hyperventilera där alla ser mig. Så jag ignorerade allt och gick till toaletten. Efter ett litet tag knackade det på, och en behandlare från vuxensidan hjälpte mig.

Vid tio-målet klarade jag att påbörja mackan för första gången, iof var det typ bara två-tre tuggor, men ändå. Alltid något!