Old Habits Die Hard
” - used to say it is hard to stop doing things that one has been doing for a long time I just can't seem to give up smoking. Old habits die hard”.
Det är konstigt, och skrämmande, hur lätt det är att gå in i gamla mönster när man väl gör det. Men jag antar att det är som med allt annat; när hjärnan väl skapat mönster finns de mer eller mindre alltid kvar. Som upptrampade stigar som bara glömts bort för några månader. När man väl återvänder är det bara att sopa bort löven och trampa vidare. Märkligt. Och för varje gång jag faller tillbaka till den där mörka stigen, om så för bara några dagar, blir jag numer rädd när jag väl kommer ut i gläntan. Rädd för att fortsätta på stigen i mörkret. Så jag springer för livet på den ljusa istället. Om jag kan. Annars släpar jag mig fram. Och så tänker jag att tänk om det nästa gång bara finns en stig. Den mörka. Och att den slutar vid ett slukande stup som jag helt sonika hoppar ned i.
Jag vill inte förstöra för andra som kanske är sjuka. Frisk blir man och jag har både hört om och träffat många, många som blivit helt friska. Jag är också helt frisk majoriteten av tiden. Jag är frisk. Och sen är jag inte det. Som en lampknapp. Ätstörningen klickar på ljuset och förr eller senare trycker jag av det. Av. På. Av. På. Frisk. Inte frisk. Frisk. Något mellanting. Frisk.
Död?
Det är någonting alla med sjukdomen behöver förstå. Oavsett om man själv är drabbad eller anhörig. Du kan dö. Anorexia är en av de farligaste formerna av psykisk ohälsa, och därför är det så SJUKT viktigt att bli frisk och inte bara något halvdant. Är du i ett mellanting så kommer du förr eller senare stå på den där stigen och bara fortsätta in i mörkret efter en röst som enbart vill dig illa. En röst som enbart talar för att tortera och slutligen ta livet av dig.
Men som sagt, old habits die hard. Det verkar som att ätstörningen mer eller mindre alltid kommer ligga på lur och när chansen väl dyker upp kommer hon vakna och dra ned dig. Eller mig.
Det finns en så bra mening i låten Old Habits Die Hard av Allie X, som förklarar hur man känner efter varje återfall;
Running to your arms
Old habits die hard
You'll never wanna change
I wanna correct my brain
