Short time, much see

Jag vill bara informera hela världen om att jag är förkyld. Igen. Ja, igen. Trots att mitt BMI nu ligger runt 20-21 (jag vet inte säkert, för jag har inte vägt mig på ett tag nu eftersom att vi inte har någon våg. Jag känner heller inte något enormt behov av det, bara ibland. Det är väldigt bra att slänga ut vågen när man vill bli frisk, för när man väl får en storm av ångest och bara MÅSTE VÄGA SIG NUUUUUUUUUUUUUUUUU så ska man inte göra det. Inte, inte, inte. Så ut med den bara). Men ja, trots att jag ligger på en normal vikt nu, så blir jag väldigt lätt sjuk verkar det som. Även om jag har lite/mycket svårt att gå med på att jag verkligen är sjuk (men jag har blivit mycket bättre på det. Nu har jag överlag lättare att förstå att jag är till exempel förkyld. Men håller det i sig en längre tid blir jag lite osams med mig själv och förvirrad).

Även om jag ligger på en normalvikt nu, så har jag fortfarande näringsbrist däruppe i hjärnkontoret. Jag har väl ifrågasatt det kors och tvärs och fram- och tillbaka, men Gisela har väl övertygat mig om att jag kanske har näringsbrist fortfarande. Jag förstår ju grejen med att allt måste byggas upp igen (dels går allt man äter till att funka under dagen, men sedan behövs extra för att reparera också). Och ja, reparation tar ju ett tag. Så jag får nog acceptera det, haha. Men jag hjälper till att laga allting iallafall. Vi jobbar ihop nu, jag och kroppen, heja oss (min kropp hälsar dock att den alltid har försökt jobba med mig, och jag kan ju förstå hennes synvinkel på det hela).

Så ja, förkyld. Fantastiskt. Och min mage krånglar big time. Men jag är glad ändå, för jag lever och äter och njuter (okej, inte av förkylning och magkör, men det andra!).