Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

torsdag 14 januari 2016

Nyår

I år (eller nej, förra året) så firade jag in det nya året med mina vänner för första gången. Jag har alltid varit hemma med min familj och vänner till familjen, men så var det alltså inte nu. Vi hade det trevligt, och även om jag bara kände mina två kompisar som jag åkte dit med så hann jag prata med många, och i princip alla var väldigt trevliga. Vi var ett gäng som lagade mat, och sen var vi kanske 16 stycken som åt ihop. Under kvällen kom det fler människor, men som tur var så var inte alla där och åt middag (det hade blivit jättefullt!).

Allt flöt bara på, jag var glad och kände inte av något kring maten alls. När vi satte oss ned och började äta fungerade det också bra, tills det helt plötsligt stack till av ångest. Sekunden därefter kände jag hur allt började byggas upp och direkt därefter kände jag att "jag kommer få en ångestattack". Jag fick koncentrera mig på andningen, inte gå med i paniken och tankarna, och bara andas. Det gick inte att äta mer, och jag har fortfarande inte förstått vad som hände. Det gick hur fort som helst, och var jätteoväntat. Tack och lov fungerade allt, så jag slapp storma iväg och låsa in mig någonstans och ha en jäkla ångestattack som varar i evigheters evighet (mina ångestattacker har inte riktigt hört det där om att de kan vara någon minut).

Men förövrigt var det helt okej. Jag och min kompis gick och la oss först, och jag vaknade först (som vanligt), och så hann jag städa hela köket och vardagsrummet innan någon vaknade. Mina ångest/panikattacker la sig ju för ett litet tag, men nu har de dykt upp mer och mer. Jag vill verkligen, verkligen inte ha dem, och jag blir alltid så orolig att de ska dra igång, vilket gör att jag börjar dras med i panikkänslor, och då blir det dubbelt vilket är = urbota kasst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar