Allvarligt, överdrivet eller dålig självinsikt?

(Vissa inlägg hamnar i utkast för att internetuppkopplingen bryts eller något, så här kommer ett skrivet den 13/6).

Jo, det är så att jag hade möte med en överläkare dag fyra (11/6). Hon tog puls, kände på magen och tarmarna, kollade reflexer och pratade. Det var samma läkare som jag träffade när jag var kallad för ett möte för att fastställa diagnos. 

Förutom att hon gjorde en snabb undersökning så frågade hon hur det kändes och hur allt gick. Efter ett tag föreslog hon ångestdämpande medicin och frågade om jag kunde tänka mig det (vilket jag inte, inte, inte kan tänka mig! Hatar att ta medecin och tar det bara om det verkligen behövs. Nej, inget ångestdämpande för mig tack. Hon sa att jag skulle överväga det och säga till om jag ångrade mig, vilket jag har väldigt svårt att tro att jag kommer göra.

Så, allvarligt. Har jag så dålig självinsikt eller överdriver dem bara? Jag satsar högt på det sistnämnda. Även om jag känner igen mig i mycket och verkligen mår jättedåligt vid måltiderna kan jag liksom inte.. Koppla ihop det med resten. Det känns fortfarande som att de ska komma fram till att jag inte alls är sjuk, och att de bara har slängt bort en massa tid på mig. Jag mår liksom inte dåligt. Fast ändå gör jag det.