Både frukosten och tiomålet kan sammanfattas ganska snabbt. Efter frukosten lyckades jag hålla mig ett litet tag, sedan fick jag en attack. Jag och E hade precis satt oss i ett grupprum för att gå igenom en övning/strategi för att kunna motarbeta att man kräks efter en måltid när det inte gick att hålla tillbaka. Det tig ett tag, men sedan kunde vi prata lite, gå igenom övningen och så fick jag ett papper på vad de gått igenom på introduktionen för KBT"lektionerna". Jag missade första genomgången eftersom att jag hade möte med läkaren då (förra veckan).
När jag satt själv och läste igenom allt kände jag att jag bara ville åka hem.
Vid tiomålet hade jag min macka (plus frukt såklart) eftersom att jag inte åt den vid frukosten idag heller. Det gick segt att börja äta mackan (äter alltid frukten först), och när jag ätit nästan hela fick jag en attack igen. Alla hade dock gått, så det var bra iallafall (förutom en behandlare såklart. Idag var det en som jag träffat lite, han jobbar med vuxengruppen). Så ja, det tog ett tag innan det gick över, och det är nog första gången som jag verkligen får en attack pga tiomålet. Kanske kan slå personligt rekord idag, vem vet. Börjar dock känna mig orolig att de ska tröttna på min/mina panikattacker/ångestattacker/panikångest och verkligen vilja att jag tar medecin. Som sagt verkade E tycka att det var en ganska bra ide igår, men jag vill inte.. Kommer dock känna mig så dum varje gång jag får det och dem måste hjälpa mig när jag blivit erbjuden och lite "pushad" att ta medecin. Mm, vi får se..
När jag var klar med att fylla i matdagboken hämtade jag min bok, som jag inte försökt mig på att läsa på ungefär en vecka (jag älskar att läsa och brukar/brukade läsa väldigt snabbt) samt hörlurar, och så satte jag mig i vardagsrummet. Jag började med detta inlägg, lyssnade på musik och började sedan läsa - och det gick! Så skönt! Efter ett tag tog jag ut hörlurarna, och det var alldeles lugnt och tyst. Rofyllt, alla vilade. Jag läste.
Tyvärr inföll lunchen alldeles för snabbt. Efter två panikångestattacker var jag väldigt trött (somnade dessutom sent igår). Men what to do? Jag gick dit, åt min soppa, var tvungen att gå ut med E då jag började känna panikkänningar, och så fick jag min tredje attack. Innan den kom började jag få hjärtklappning, och den kom väldigt snabbt när jag rest mig och börjat gå. Det stack hur mycket som helst, och det var så tungt i bröstet, vilket gjorde att jag fick ännu mer panik.
När det lugnat sig gick vi tillbaka, jag åt min macka och anslöt mig till de andra som precis var klara för att gå till dietisten (som tur var så var R lite sen, så de behövde bara vänta på mig när jag hämtade jackan och skorna). Dietisten ligger i en ansluten lokal till Capio, men det tar kanske max fem minuter att gå dit.
Väl tillbaka hade vi egen tid ett tag, och sedan intro del två till KBT. Därefter satt jag, E och en till från min grupp och pratade innan det var dags för melliset (som för övrigt gick "helt ok" eftersom att jag är dööd).
Tåget var ovanligt fullt idag, antagligen eftersom att jag bara ville sitta ensam och lyssna på musik. Istället fick jag en plats bakom ett barn som klättrade och kravlade omkring, och var påväg bak till mig flera gånger utan att mamman brydde sig. Fast barnet var väldigt gulligt, och glad, och det var tur att jag fick en plats! Jag hade nog inte klarat att stå särskilt länge alls, är verkligen helt slut.
Här hemma har jag fixat med bilder från ett uppdrag i Frankrike; det har liksom hamnat lite på hyllan, så försöker bli klar så de slipper vänta för länge. Och så hann jag fixa med de sista bilderna på vår nya kull (som blir en vecka idag).
Jag orkade verkligen inte, så jag åt bara knäckebrödet som var mitt kvällsmål. Lite mindre än halvvägs fick jag värsta impulsen (och det var så nära att jag gjorde det!) att kasta iväg mackan. På allvar, jag höll verkligen på att kasta iväg den, och det är inte jag. Jag har alltid kontroll, och skulle aldrig aldrig aldrig kontrolleras av någon plötsligt impuls. Helt stört, har aldrig varit med om något liknande! Började nästan bygga upp en attack, men tack (tack, tack, tack) och lov gick det att hålla tillbaka på något vänster. Jag tror hela jag är för trött för att ens kunna få en attack eller något. Jag skulle inte kunnat hantera en fjärde panikångestattack. Jag skulle sprängts då tror jag.
Nu ska jag sova, kan knappt hålla ögonen öppna. Jag är s å. T.rö.t.t!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar