Jag fick gå ut under frukosten eftersom att jag fick en attack. Jag börjar känna att jag kommer ha några emot mig angående det här med ångestdämpande alltså. Jag vill verkligen inte, men jag förstår att de andra kanske tycker att jag borde. Men aaaah, vill inte. Hur som helst, numera har jag börjat få hjärtklappning eller att hjärtat rusar innan jag får en panikattack. Det känns verkligen i hela kroppen, och det slår jättejättefort. Jag tror inte att min kropp är så glad på mig..
Ja, behöver jag ens skriva att jag inte hann äta mackan? Hade nog inte kunnat ändå. Den blev rest till tiomålet. Frukten var ett ovanligt stort hinder idag, men det gick. Och efter att de pratat med mig om den där förbenade mackan var jag tvungen att börja äta. Och så fick jag attack numbero två. Men alla andra hade iallafall gått (jag tror att jag skrivit ungefär det här förut..).
Mellan tiomålet och lunchen hade vi veckoutvärdering och helgplanering, och därefter lunchen. Det var verkligen inte min typ av mat, men jag försökte verkligen ändå. Halvvägs var det dags igen, och jag tror såhär i efterhand att attacken varade i typ en halvtimme. Det stack och pirrade något hemskt, och bitvis kunde jag inte känna något annat med fingrarna än pirrandet (de brukar be mig att lägga händerna på bordet, känna, och frågar hur det känns. Det går dock inte alltid att svara).
Jag har börjat få riktigt ont i bröstet och halsen, och det gör det hela ännu värre när jag får sådär. Går inte riktigt att förklara känslan än, kanske sen.
Men efter allt detdär gick vi tillbaka och åt resten, och var väl klara runt ett, och då var det dags att gå. Vi hade inte heldag idag, och imorgon är vi lediga.
Jag blev hämtad av mamma och min storasyster, och så åkte vi till centrumet som ligger i närheten och köpte kläder och presenter till en presentlek som vi alltid kör på midsommar.
Väl hemma var det dags för mellanmålet, och efter det kunde jag faktiskt sätta mig och bara titta på TV. Jag blir lätt rastlös, men nu är jag så jäkla trött, haha, så jag orkar väl inte ens bli det. Men det var skönt iallafall.
Middagen gick sådär, det var svårt att äta, och jag fick en panikattack igen. Även om jag antagligen verkar jättegnällig så känns det lite som om jag inte orkar bry mig. Allt är asjobbigt, men jag orkar inte förhålla mig till det. Allt är som det är. Jag försöker uppskatta sol, fina dagar och allt som är bra under dagen, även om jag kanske inte nämner det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar