Dag 9

Alla måltider och dagar börjar gå ihop. Det känns som om jag äter, mår dåligt, äter, bryter ihop, vägrar äta.. Och är trött. Jag är konstant trött med huvudvärk. Just huvudvärken är jag ändå relativt van vid, men resten.. Det är tungt helt enkelt. Det hade varit så mycket enklare om jag bara var säker på att jag ville kämpa hela tiden, men det är jag bara säker på max, max, max 10% av hela tiden.

Mackan gick inte imorse heller, mestadels för att jag i princip precis hann med yoghurten och flingorna. Efter det blev det jobbigt, så vi gick till ett grupprum och jag fick hjälp med andningen. Men det kunde varit värre, så det var åtminstone skönt.

Jag tror både jag och R var förvånade över att mackan vid tiomålet (fortfarande inte tagit reda på stavningen, hehe..) gick såpass smärtfritt. Hon behövde i och för sig påminna mig om varje tugga, men det gick! Och hyfsat i tid dessutom. Plötsligt händer det, typ.

Vi hade andningsövning efter frukost (som jag gäspade mig igenom, vilket Larissa, som håller i det, tyckte var jättebra. Hon är verkligen en positiv och härlig person!), och kroppskännedom efter målet vid tio, och det sistnämnda var faktiskt ganska så givande. Vi kastade först en boll till varandra, och sedan slängde vi in en till så att vi skulle få misslyckas med att fånga också. Ibland råkade vi kasta bägge bollarna till samma person, och jag lyckades träffa en tjej i pannan när hon försökte fånga den andra. Jag fick ganska dåligt samvete, men hon skrattade bara, och till mitt försvar lyckades de andra kasta i huvudet på varandra också. Dock lyckades jag träffa samma tjej när vi kastade bollarna i väggen - den fick liksom till värsta skruven? Vet inte hur det gick till.. Hehe.. Pinsamt!

Lunchen gick även den helt okej - jag lyckades i princip hålla mig exakt till tiden, men så fort jag ätit upp och höll på att dricka upp sista mjölken kunde jag känna hur ångesten bara forsade fram, helt ostoppbar. Den slet ner hela min överraskade försvarsmur, och likt vågor som röjer allt i sin väg forsade det fram genom kroppen. Som "tur är" så är R helt galet duktig på att se hur man andas, så hon märkte i princip direkt att jag höll på att få en attack. Hon frågade direkt om vi skulle gå ut, och medan vi gick började jag hyperventilera. Utanför matsalen exploderade det, och det pirrade/stack helt galet mycket. Jag hade jättesvårt att stå, och det tog ganska lång tid innan jag kunde andas någorlunda normalt igen.

Efter sådana där attacker blir jag väldigt trött, så resten av dagen var jag helt slut. Vi hade skapande efter lunchen och vilan, och idag fick alla en "lerklump" som vi skulle forma under bordet för att sedan skicka vidare, tills vi gått varvet runt och fått tillbaka vår egna. Det var ett väldigt bra sätt att slappna av, vi hade avslappnande musik och i alla fall jag blev fast i nuet, i leran i mina händer och musiken som mjukt letade sig in i mitt huvud. Man fick ju inte titta, och vissa saker var svåra att gissa vad det var, men jag försökte fortsätta att formge dem som de redan var.

Mitt träd blev en sol/blomma, och var väldigt fin!

När alla gått bestämde jag mig för att sitta kvar och ge pärlplattsläggning ett försök. Det var läänge sedan, men det var faktiskt väldigt avslappnande. Musiken stod på, och det var lugnt och tyst. Tyvärr så var de gröna pärlorna svära att hitta, och jag var tvungen att skynda mig för att hinna klart, så jag hann inte leta efter exakt matchande pärlor.. Och jag hade velat ha två olika nyanser på blått och lila som jag gjort på de andra. Blir ett nytt försök imorgon eller nästa vecka. Om det är något jag har just nu så är det ju faktiskt tid, iallafall där.

(Fruntansvärt med de som skiljer sig, jag vet..).

Middagen och kvällsmålet gick över förväntan, och idag är sista dagen som jag har halv portion på middagen, vilket känns sådär.. Men men, ju förr desto bättre säger man väl. Jag tror att kvällsmålet gick såpass bra eftersom att jag och mamma gick med hundarna en timme, och så åt jag en timme efter. Plus att jag är väldigt trött (fast det är jag i och för sig nästan jämt just nu..).

Jag har förresten glömt att skriva att det har kommit en ny tjej både idag och igår, så nu är det fler som också äter frukt istället för näringsdryck, så jag behöver inte känna mig helt utmobbad (skämt, såklart). Men allvarligt så känns det som tre grupperingar; en med näringsdrycker (jättesmala), en med frukt (väldigt smala dem också), och så jag. "Jag"gruppen består av mig, en endaste tjock människa (E sa dock idag igen flera gånger att jag låg exakt, exakt på gränsen..). Och så verkar jag vara den enda som får ångestattacker öppet också. Jag fattar inte hur alla andra klarar att äta.. Det är ändå tre nya nu, och de äter, och går vidare till nästa sak på schemat. Men vi fungerar väl alla olika, men är jag så svag eller dålig eller vad är grejen?

Och ett annat tillägg; jag hade möte med E idag igen. Vi pratade om massor med olika saker, bland annat om vikt (då sa hon att jag faktiskt inte gått upp i vikt, och att jag ligger precis på gränsen), men även om läkemedel. Jag tror att de vill att jag ska ta ångestdämpande (det är kanske det några andra gör iallafall?) men jag vet inte.. Är verkligen inte förtjust i medecin.. Ja, får se hur det blir med det. Med allt.. Men det får bli en annan dag, nu ska jag sova!

(Från en väldigt bra app som heter Recovery Record, tummen upp för den!)