Det här med att läsa igenom..

Ja, det här med att faktiskt läsa igenom det man skriver kan vara en ganska bra sak att göra, speciellt när man i princip bara skriver från mobilen. Men tja, varför vara mainstream när man kan ha stavfel och visa upp hela sitt inre? 

Nej, ärligt talat har jag alltid, alltid, alltid varit den som läser igenom mina uppgifter. Jag har alltid varit den som är mest noggrann, haft bra framförhållning och nästintill manisk självdisciplin (jag tog studenten förförra veckan, och jag blev klassens framförhållning t.o.m. Så ni fattar ;)). Men nu har jag inte läst igenom ett enda inlägg här. Jag skriver främst för att få skriva av mig, men även för att spara mina tankar och min resa. Och även om jag skriver ganska mycket in i detalj har jag jättesvårt att skriva om tex kompensation och min låga självkänsla/självhat. Kanske blir det lättare sen, kanske inte. Men det jag skriver är trots allt väldigt personligt. 

Jag har alltid skuffat undan det jobbiga; tryckt och pressat ner, och kämpat på med locket för varje pris. Min mamma är världens bästa mamma och jag kan prata med henne om en massa, och mina vänner är helt galet förstående och underbara, så det är inte omgivningen som skapat detta beteende. Det är jag. Det känns så svagt. Jag säger inte när det är jobbigt, eller om jag mår dåligt. För jag mår bra, och jag kan alltid göra bättre ifrån mig än vad jag gör.

(Jag hamnar ofta off-topic känns det som.. I skolan har jag alltid kunnat hålla mig till ämnet när jag skriver. Men ja, jag skriver det jag tänker, och när jag skriver kommer jag in på följder osv). 

Hur som, så är det iallafall, men jag tror att det kanske kan göra inläggen mer.. Äkta. Jag skriver ju de här inläggen om min dag under dagen, oftast skriver jag inte hela inlägget på kvällen, utan det blir lite nu och då.