Jag är tillbaka, iallafall för stunden

(Inlägg som inte publicerats, skrivet den 30/6).

När jag vaknade imorse var det egentligen ingenting som utmärkte just den här dagen. Jag kände mig som jag brukar; seg, trött och lite halvnere, samtidigt som jag inte går och deppar. Det är bara så tungt just nu. Men solen sken sitt starka, men ändå mjuka, morgonsken, och tomten utanför mitt fönster lös sådär somrigt som det bara kan göra riktiga fina dagar. Det var en fin morgon, och det är något som verkligen kan linda in min själ och ge mig en underbar ro i kroppen.

Trots att måltiderna inte var lättare än vanligt (snarare tvärtom; under tre av dem var det riktigt nära att ångesten och paniken tog sig uttryck i en attack - men det gjorde den inte), så var dagen bra. Jag mådde bra. Det var länge sedan jag var så mycket jag. Väldigt länge sedan, känns det som. Och det var så otroligt skönt. Tröttheten släppte sitt tag för en stund, och jag kände mig relativt normal. Så jag har hunnit prata med många idag. Vi spelade ett spel som hette något i stil med "med andra ord". Man får ett ord som man helt enkelt ska förklara med andra ord än det som står. Vi delades in i två lag, och mitt lag vann faktiskt.
Det var ett roligt spel och ett väldigt bra sätt att lätta på trycket! Många av de andra som i princip aldrig säger någonting deltog aktivt, och i princip alla var engagerade och.. Glada. Vi blev liksom mindre zombier för en stund. Efteråt pratade vi livligt, innan det var dags att slutligen gå till melliset. Då blev det ganska tyst igen.

Vi slutar lite tidigare på fredagar, så jag gick till Cubus och kikade på lite kläder. Jag hittade faktiskt några grejer (som dessutom var på rea! Mycket poäng till mig), och därefter åkte jag till en av mina underbara vänner, och vi gick ut och gick. Och pratade en massa ♥

Även om livet är tungt ibland så är det fullt av ljusglimtar och härliga stunder. Varje dag bjuder på någonting bra också, så det utslitna "Carpe Diem" är verkligen någonting som vi alla bör ta vara på!