Även idag trycker tårarna på, och efter att en av behandlarna igår påpekade att jag sitter och spänner mig jättemycket när jag äter och borde slappna av lite så känns det bättre, så tänker jag på det. Jag sitter med så hoppressade och invikta tår att de knakar och gör ont, och när jag rätar ut dem för några sekunder gör det jätteont. Men det går inte, jag måste ha dem så. Förutom det skakar jag i hela kroppen när jag äter, och utan att tänka på det trycker jag in nageln i ett finger eller sitter och skrapar i handen. Jag hoppas inte att det är något de andra lägger märke till, för jag måste göra så för att inte flippa direkt.
Även om det på insidan försöker gräva sig ut klarar jag att hålla det inne med bara några få, små tårar, men när jag lämnar matsalen (som har börjat fyllas med nästa grupp, eftersom att jag var sist som vanligt och satt över tiden) exploderar det inuti mig. Jag börjar hyperventilera, och även om R pratar med mig och ber mig att försöka andas och titta på henne går det inte på en väldigt lång stund. Jag blir yr, det börjar snurra och allt blir blurrigt. Andningen förvärras, och det börjar pirra i händerna, i tänderna, överallt. Och hon måste hålla i mig för att jag inte ska ramla. Jag svajar till flera gånger och det känns som att jag står och gungar. När jag försöker kontrollera andningen slutar jag istället andas utan att tänka på det. Jag andas in och stänger av lite, det blir på något sätt lugnt, så jag måste bli påmind om att andas. Och när jag börjar andas hyperventilerar jag. Det tar ganska lång tid innan det går över.
Resten av dagen är jag trött, och jag har en molande huvudvärk. Jag somnar ganska sent på kvällarna, och det är väldigt, väldigt påfrestande att äta. För att inte tala om när jag får panikattacker, det blir jag verkligen helt slut av. Och det här är verkligen några av de värsta jag har haft. Så man kan minst sagt säga att jag är seg. Jag är som en zombie. Jätterolig, verkligen. Men jag orkar bara inte.
Innan lunchen har jag samtal med min behandlare, E. Hon är jättebra, men jag funderar på hur trög jag egentligen låter. Jag är supertrött, och det är så svårt att förklara alla tankar. De är så intrasslade och okonkreta, och de motsäger varandra. Men hon verkar förstå, och jag är verkligen tacksam för att ha fått henne, även om jag antagligen inte visar det. Men jag visar nog inte så mycket, förutom när jag äter och får panik/ångestattacker. Som sagt så har nog en zombie och jag mycket gemensamt. Förutom det där våldsamma.
Lunchen går "oväntat bra", jag börjar knappt ens att gråta. Jag är så himla trött, och känns bara helt avdomnad. Det pågår ett krig inuti mig, men på något sätt stannar det där. På vilan kan jag bara sitta och stirra rakt in i väggen på samma punkt. Tillslut kommer jag tillbaka, och då lägger jag mig ner och halvsover i någon minut, innan vi ska gå.
Jag har förresten glömt att berätta att det kom en ny tjej idag. Jag pratade lite mer med de andra idag, fast vi var få igen, och lite med den nya tjejen. Hon verkar trevlig, och jag är förvånad över hur bra hon klarat måltiderna. Fast vad vet jag om hur det känns inuti. Men hon kan prata mer än vad jag kan under måltiderna, vilket i och för sig inte är en bedrift. Jag tog upp det idag med E, för hon frågade vad jag tycker fungerar bra när jag mår dåligt under en måltid. Det är okej att de påminner mig om att andas och tiden osv, men jag har jättesvårt att prata om dem frågar saker som kräver ett längre svar. Och jag känner mig otrevlig att svara med så korta svar. Men hon sa att de förstår. Och jag har märkt att de andra inte pratar jättemycket, speciellt inte under lunchen.
Jag undrar om den nya tjejen har varit på något annat ställe förut, om hon är ovanligt stabil eller om det bara är jag som är stört dålig. Men det känns som att det går framåt eftersom att jag inte fick värsta attacken under lunchen. I alla fall inte på utsidan. Jaja..
Som tillägg känns det helt oöverkomligt att äta både middag och kvällsmål ikväll. Jag får hjärnpanik av tanken. Jag vill bara hem och sova tills imorgon. Jag vill inte inte inte äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar