Att gå mot en vägg

Jag är påväg från tåget. Det tar knappt fyra minuter att gå i min takt. En av våra hundar fick valpar imorse, så pappa körde mig till tåget, annars har mamma kört mig direkt. Han skulle iväg, och jag tyckte tåget var okej. Men varje steg mot sjukhuset blir motigare, och en tanke om att bara strunta gå dit dyker upp. Sånt som jag aldrig gör - jag gör det jag ska. Och det gör jag även idag, men det är som att om och om igen gå in i en vägg. Och min bröstkorg snörs ihop, och det känns som början till en attack. Jag hoppas att frukosten går bra..