Att bli fråntagen sitt liv

Alla kämpar för att slita ut mitt liv ur mig. De vill karva bort varenda liten del, och förändrar hela min vardag. Mina tankar, vanor och känslor vill de ändra. Från grunden. Min trygghet och min kontroll. Det skänker mig frid, men samtidigt ångest. Just nu vill jag bara tillbaka, isolera mig från allt och alla och aldrig mer behöva äta. Jag känner mig så maktlös och dubbel. På Capio går det inte att komma undan att äta, och någonstans så totalvägrar jag ju ändå inte. Även fast jag vill. Jag försöker hålla kvar varför jag skrev och berättade till att börja med. Hur jag tänkte. För jag gjorde det ju av en anledning. Antar jag.