Dag 7

Imorse vaknade jag vid fem av att mammahund som har valpar (på mitt rum) behövde ut. Jag tog henne och min valp, medan mina två vuxna tjejer fortsatte att sova. Därefter lyckades jag faktiskt somna om, men vaknade flera gånger och hade ont i magen. Men jag sov helt okej under natten iallafall, och det är ju det viktigaste!

Idag var det omöjligt att äta frukost, och efter det hade jag ett litet breakdown. Mamma var lika underbar och bäst som alltid, vilket oroar mig. Hon får jättemycket att göra och oroa sig för på grund av mig.. Fast hon säger att det går bra, att det viktigaste är att jag fokuserar på mig själv och att bli frisk. Men jag vet inte.. Jag oroar mig ändå. Som jag brukar. Men mamma är så otroligt viktig för mig.

Jag åt frukten i bilen när vi skulle gå it och gå, och även idag gick vi med en vän. Hon och mamma har varit jättenära vänner sedan innan jag föddes, och jag tycker jättebra om henne (vilket jag iof gör med de flesta av mammas vänner). Jag tror att det är för att de är roliga och trevliga, och för att vi alla brinner för hundar.

Resten av måltiderna gick helt okej, och kvällsmålet gick "väldigt bra". Mamma måste ha blivit lika chockad som jag. Fast efteråt kändes det inte, inte bra..

En av mina bästa vänner kom förbi och pratade i typ en timme, och lämnade världens gulligaste kort <3 Så underbart skrivet, jag är så glad för mina fina vänner som orkar och stöttar mig så mycket!

Efter promenaden och lunchen fotade vi valpar och en väns hund. Och ja.. That's it, tror jag! Hann redigera lite bilder, titta på en film om Nelson Mandela, oroa mig, ångra mig, gråta, få förfrågan från Ryssland om min/vår (min & mammas) valp kan tänkas säljas, och ja.. Det var nog allt!