Utsluss 2.1

Idag hade jag min första utsluss-dag. Det var från början inplanerat att jag och mamma och några andra skulle åka utomlands och tävla med hundarna i helgen, men allteftersom veckan fortskred så började jag bli lite osäker på om jag skulle orka. Jag och mamma pratade om det på onsdagen, eftersom att jag skulle behöva gå tidigare på torsdagen, vara borta fredag och även missa halva måndagen. Mamma pratade med E på onsdagen, och berättade för mig att vi skulle få veta på torsdagen då de har haft sitt möte. Jag var inställd på att de kanske inte skulle vilja att jag gick tidigare med tanke på hur det har gått.

De tyckte inte att jag skulle åka, och jag förstår det. Jag känner mig rätt seg och trött, och även om jag gärna hade åkt så är det ändå okej att vara hemma också. Det är jättetråkigt att missa tävlingarna, men allt runtomkring hade nog blivit rätt jobbigt. Jag sover väldigt dåligt, det är mycket att fixa när man åker iväg, mina rutiner blir rubbade och det är väldigt svårt när inte maten fungerar.
Mamma och jag pratade mycket om huruvida hon skulle åka - vilket jag tyckte - och efter mycket om och men så åkte hon med de andra. Jag vet inte om hon gjorde det för att hon ville, men jag tror att hon mestadels gjorde det för min skull, så att hundarna kom iväg iallafall. Så nu håller jag tummarna och är jättespänd efter resultat!

Min dag här hemma i Sverige har dock inte gått bra alls. Maten fungerar verkligen dåligt, och på kvällen fick jag världens ångest. Det vanliga med att jag får svårt att andas och så vidare kom, men jag kunde ändå hålla det så att det inte märktes. Det svåra är om någon börjar prata med en just då, om man inte vill att folk ska se. När man redan anstränger sig för att inte skena iväg med paniken, hålla koll på andningen och hålla ihop sig själv så är det svårt, iallafall för mig, att prata. Speciellt om det inte ska märkas.

Jag vet ärligt talat inte vad det är som händer. Jag VILL bli frisk. Jag vill inte det här, men det är så svårt att ta mat själv (det får jag oftast hjälp med dock) och när jag sitter med den framför mig så bara.. Går det inte. Det går inte, jag kan bara inte. Jag förstår inte vad som händer, för DET GÅR INTE. Jag orkar inte med det här, jag vill bara vakna upp och inse att allt var en mardröm. Men det är liksom en verklig mardröm, som jag inte kommer ur. Jag oroar mig så himla mycket för hur allt ska bli, och hur mina sommarplaner ska bli.. Åh, jag vill verkligen att de ska bli av och jag vill inte ställa in. Vi har planerat, pratat och längtat så himla mycket. Mamma har verkligen fixat för att hitta hotell till världsutställningen (hund, i Italien i år) och vi ska utomlands och bo en vecka till landet vi alltid brukar åka till på sommaren. Som jag och de andra älskar. Som jag förstörde förra året, då jag och mamma fick komma efter och stanna tre-fyra dagar.

...
Jag vill inte ställa in alla mina sommarplaner.. Jag vill inte vara sjuk.