Jag tror att jag läser av för mycket

Jag är väldigt känslig för folks reaktioner - jag avskyr att vara osams eller att göra fel. Även om jag kan säga ifrån när jag tycker att det behövs, och inte är rädd för att stå upp för andra, så avskyr jag bråk, irritation och ilska. Jag vill vara tillags, jag vill göra rätt och jag är van vid att inte göra fel eller misslyckas. Jag har aldrig tillåtit mig att göra det, och jag har svårt att hantera situationer där jag gör fel - jag är inte van vid det, helt enkelt.

Därför blir jag extra känslig när jag till exempel inte klarar en måltid som jag själv/sjukdomen inte bestämt mig för att inte äta. Om tanken är att jag ska äta det och jag inte klarar det så blir det ett misslyckande för mig, och jag har som sagt väldigt svårt för sådant. Det har aldrig varit ett alternativ liksom. Så efter en misslyckad måltid känner jag mig så svag och värdelös när det inte gått som jag ville. Och då blir jag nog ännu känsligare när det kommer till att läsa av människor. Jag är så orolig att de ska bli trötta eller irriterade på mig, och ibland känns det som att någon familjemedlem eller behandlare är det. Och jag tror att det är för att jag är så himla känslig just då, så jag snappar upp minsta lilla grej och håller fast vid att personen lät lite hård/irriterad. Även om det så bara är för en halv sekund, och resten av tiden är personen neutral.

Det blir så förvirrande, för samtidigt kan jag läsa av annat också, som att de bryr sig, medkänsla och så vidare. Eller, jag tror det iallafall. Men jag vet inte riktigt när det kommer till det där gällande irritation.. Det är svårt att lita på sig själv när jag läser in minsta detalj och väger det "negativa/irriterade" tusen gånger tyngre än det "positiva/icke irriterade".