Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

onsdag 20 maj 2015

It's going down, down

Varför är jag så svag? Varför går det inte? Varför har jag inte klarat en hel måltid sedan i fredags? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte vad det är som händer. Det blir bara svårare och svårare, och jobbigare och jobbigare. Det känns lite som det gjorde i början av behandlingen, och det börjar verkligen bli olidligt att gå in i matsalen. Att stå och lägga upp maten och veta att jag kommer misslyckas. Jag vill bara springa därifrån och gömma mig från allt som är så jäkla jobbigt. Men jag kan inte, jag kan inte ta en paus eller gömma mig. Demonen lever inuti mig, och utan behandling kommer jag att gå ner mig. Så jag kan liksom inte springa iväg, hur mycket jag än vill.

På självregistreringen, som man skriver medans man äter, har jag skrivit ned flera strategier. Jag försöker uppmärksamma mina beteenden och hitta strategier för att ta mig ur dem, hitta vägar runt det som förlamar mig. Men allt är igenbommat. Jag går in med inställningen att jag ska äta upp, men hinner oftast med hälften, ibland mindre, och någon enstaka gång lite mer. Jag försöker och försöker, men det blir mer och mer som om signalerna inte går fram. Signalen "ta upp mat på skeden/gaffeln" avbryts gång på gång, sedan ska jag höja den, dra upp armen och ta in det i munnen. Men jag fastnar på vägen. Jag skickar signalen, men antagligen bara halvt. Idag vid melliset blev jag så trött på alltihop att det enda jag skrev i självregistreringen var "Sluta vara så dum i huvudet och ät bara". Väldigt konstruktivt.

Det enda som är bra är att mina ångestattacker har blivit bättre. Jag har fått övningar av min psykolog och det verkar som om de fungerar. Även om mina ångestattacker avtog med tiden förra gången också, så är det skillnad den här gången. För det har varit några gånger nu då jag känt att "nu kommer jag få en ångestattack/nu kommer jag få en riktigt kraftig", och så har bara ångesten kommit, men det kroppsliga har inte blivit lika starkt/har legat på normalnivå fast jag trott att det ska bli en jättestor. Och det är SÅ SKÖNT. Resten är ganska oskönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar