Sömn

Jag vaknar och tittar på klockan. Tidigt, som vanligt. Jag stänger ögonen, och somnar förvånansvärt nog om. När jag vaknar nästa gång öppnas dörren precis efter att jag slagit upp ögonen. Det är mamma som kommer för att väcka mig - klockan är åtta. Det måste vara något slags rekord nu på någon månad iallafall.

På kvällen har jag svårt att gå och lägga mig, att finna "ro" till det. Ibland är jag jättetrött, men när jag ska gå och lägga mig blir jag rastlös. Ibland tar det ett tag att somna, men det har ändå inte varit det största problemet - oftast somnar jag relativt snabbt när jag väl lagt mig ned. När jag tagit tag i mig själv och gjort mig i ordning och gått in på rummet med hundarna så blir det lätt att jag börjar fixa med något. Lägger in kläder, städar något, börjar skriva, fastnar med mobilen etc. Och så blir det ännu senare, och det är för att jag känner att jag inte kan sova än.

Ibland vaknar jag under natten, men oftast omkring tre-fyra till sju. När jag vaknar mellan sex och sju brukar jag inte kunna somna om, och jag brukar inte vakna senare än sju. Eftersom att jag väldigt ofta somnar mellan tolv-två så tror jag att det blir lite lite sömn. Speciellt nu, när jag blir så trött under dagarna. Man blir verkligen trött av gå i den här behandlingen! När det var som värst med mina ångestattacker var jag helt däckad, så nu är det lite bättre iallafall, eftersom att jag inte får lika mycket ångestattacker och oftast inte lika stark ångest.

Hur som helst, även om jag sov någon timme extra idag så känner jag mig seg! Det här vädret underlättar ju inte direkt heller, så mörkt och trist.