Härmapan

Igår testade jag en ny grej som min mamma föreslog. Förslaget gick ut på att äta normalt, och då frågade de (mamma och min behandlare) om jag visste vad det innebar, eftersom att jag varit sjuk så länge. Och nej, jag vet inte hur normalt ätande ser ut. Jag har försökt titta lite hur andra äter, men inte riktigt snappat upp det. Jag tror inte att jag tittat tillräckligt länge/mycket. Så de förslog att jag ska välja ut någon och äta likadant som den personen gör.

Sagt och gjort. Jag gjorde det vid middagen idag, och det funkade faktiskt väldigt bra. Fokuset blev ju på att äta som den andra personen, vilket var skönt på ett sätt, och jobbigt på ett annat. Det var skönt att veta hur jag skulle göra, att jag inte styrde själv - jag skulle bara göra likadan som personen jag valt ut. Jag åt med en vän, och hon visste inte att jag gjorde det här. Vi tittade på TV samtidigt, så vad jag vet så märkte hon det inte haha, det kändes lite konstigt, men skönt. Jag ville börja med salladen, så det var svårt att låta bli, och jag fick påminna mig och verkligen hålla fast vid att "du ska bara äta exakt som hon gör!". Hon åt mycket snabbare än vad jag ville, men jag är lite fast i att vilja äta långsamt (och när jag äter långsamt sugs jag in i stunden och då blir det lätt att gå upp i det jobbiga och misslyckas). Hon hoppade ganska mycket mellan salladen och pajen också, och det kändes jätteskumt.. Jag började tänka på varför hon gjorde så, och det måste ju vara det att hon åt det hon kände sig sugen på? Det kändes väldigt konstigt att tänka så. Jag fastnar ju i mönster och vanor när jag äter, även om de på Capio hjälper till med sånt också.

Jag fullföljde, och kommer absolut att fortsätta göra såhär ibland. Efteråt och även under blev det väldigt, väldigt jobbigt. Det var nära att det började bli ångestattack efteråt, jag började få tryck över bröstet, svårt att andas och allt det där. Men jag försökt prata med henne och fokusera på andning och TV, och det gick. Jag tror att det som händer är att när jag plockar bort säkerhetsbeteenden så blir det ännu jobbigare (plus att det har gått dåligt nu, och då är tankarna ännu mera fast i ätstörningens grepp). Jag kommer som sagt testa det igen, och hoppas att det fungerar. Och känna mig som världens knäppaste som sitter och härmar hur någon annan äter, haha ;)