Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

måndag 3 augusti 2015

Läkartid

För bara någon dag sedan (i fredags kanske?) så fick jag en läkartid/tid för ett utredningssamtal med en läkare på Capio. Det känns:
1. Skönt
2. Läskigt
2.2 Pinsamt
(eftersom att jag inte orkar omnumrera allt och eftersom känslan inte kan stå efter alla "som om" då det ser helt muppigt ut. Därför 2.2, då jag kom på att jag faktiskt skäms typ hela tiden för det här)
3. Som om jag ska dö
4. Som om jag överdriver
5. Som om jag är dum i huvudet
6. Som om jag överdriver å det grövsta
7. Som om jag omöjligt kan vara sjuk

1. Skönt
Det känns skönt att få någon typ av hjälp, skönt att få en knuff eller hjälp i rätt riktning. Jag har verkligen bestämt mig. Den här gången SKA det gå. Jag vill ha hjälp, jag vill bli frisk, jag vill inte leva såhär. Det är skönt att prata med folk som förstår och är kunniga, och som verkligen kan säga om jag är sjuk eller inte.

2. Läskigt
Jag oroar mig. Jag oroar mig över vikten. Jag oroar mig för vad de ska säga, vad som ska hända. Att jag kanske behöver gå i behandling. Igen.

2.2 Pinsamt
Ja, jag tror att jag nämnt det förut. Jag skäms. Det är ynkligt att jag inte klarar det här själv. Jag borde bara kunna skärpa till mig och äta som en normal jävla människa och vara glad.

3. Som om jag ska dö
Jag kommer ha gått upp i vikt. Och jag är så rädd för det. Jag kommer få panik när jag står där på vågen och den visar att jag har gått upp. När den visar vilken dålig impulskontroll jag har, hur dåligt och onyttigt jag äter och hur dålig och stor jag är.

4. Som om jag överdriver
För jag är inte sjuk. Inte egentligen. Eller? Alltså jag vet inte. De olika sidorna försöker överrösta varandra, och den ena är oftast väldigt bra på att konstant skrika högst. Folk måste tycka att jag är tjock och bara försöker få uppmärksamhet och är störd.

5. Som om jag är dum i huvudet
Ja, det är väl egentligen en slags sammanställning av det övre. Jag är lite koko, onormal och smått puckad. Dessutom styrs jag av ätstörningen ibland/ofta, men så får jag glimtar när Jag verkligen kan bryta fram.

6. Som om jag överdriver å det grövsta
Ibland undrar jag om jag bara har någon form av omedveten uppmärksamhetsstörning. Jag har inte tyckt jättemycket om att få berom då jag inte alls kunnat ta mig till det utan sitället pepprat mig med det motsatta (i det negativa laget såklart)

7. Som om jag omöjligt kan vara sjuk
Idag åt jag lite pizza för första gången på länge vid middagen. Jag har ätit rätt mycket idag, och även godis. Och därför kan jag omöjligt vara sjuk. Jag vet att jag i perioder kunnat äta godis/onyttiga saker i mindre doser, men det hjälps inte. Dessutom fårjag cravings och är sugen på något väldigt ofta. Speciellt choklad. Jag måste ha en hetsätningsstörning, på riktgt.Och om jag släpper efter och äter (TYP PIZZA) så kan. Jag. Inte. Vara Sjuk. Omöjligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar