Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

tisdag 11 augusti 2015

Aj

Vart jag än går, och hur jag än går, så slår jag i mig varje dag, minst en gång. Och det är verkligen minst, oftast fler gånger. Särskilt så slår jag i armbågarna, fötterna och sidan, och det gör så himla ont. Det känns verkligen att man slår i skelettet, och det känns på något sätt "i skelettet". Det är svårt att förklara, men ont gör det iallafall! Det är något jag tror kommer försvinna när jag går upp i vikt igen. Dels kommer jag nog inte slå i mig lika ofta, och dels kommer det inte göra lika ont på långa vägar. Jag har dessutom svårt att sitta på vissa sätt/vissa ställen, och får lätt ont. Det är konstigt, för när jag tittar på mig så ser jag fett överallt, inga ben överhuvudtaget sticker ut. Men ändå känns det benigt när jag sitter/ligger ner eller har benen i kors. Fotknölarna liksom skaver mot varandra eller trycks in mot kroppen, och jag får blåmärken av att mina småhundar ställer sig på/mot mig. Jag har blåmärken exakt överallt.

Men nu är det nog med det också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar