Pröva kläder

Jag bestämmer mig för att titta på kläder den sista tiden innan mitt möte börjar. Min storasyster har precis gått till sitt möte, som är ungefär en halvtimme tidigare. Jag går in i en av klädbutikerna och kikar runt, men hittar egentligen ingenting. Precis innan jag ska gå hittar jag två klänningar, så jag bestämmer mig för att pröva dem.

Väl inne i provrummet så granskar jag mig själv i spegeln. Jag gör det per automatik, eller kanske mer maniskt? Jag vet inte riktigt. Jag bara måste. Men jag kan faktiskt låta bli att döma mig stenhårt, vilket jag alltid, alltid gjort annars. Föraktat det jag sett. Jag tycker att jag är tjock, men försöker ändå tänka på att jag är uppsvälld. Tänka på hur djur och andra ser ut när de inte ätit ordentligt och sedan börjar äta igen. Man blir uppsvälld. Även om jag kan hålla monstret från att kasta sig över mig med glåpord, så är det jobbigt, så jag sätter på mig en klänning och granskar resultatet i spegeln. Den är fin, kanske lite väl urringad. Jag har svårt för sådant på mig själv, är inte van vid det. Den ska sitta åt, men hänger, men revbenen syns ändå. Och magen. Mina revben och min mage sticker ut. Motsägelsefullt. Sånt gör mig bara stressad, så jag byter tillbaka till mina kläder och betalar för klänningarna. Sedan får det vara slut med att pröva kläder idag. Det tär på en, men det är roligt med nya kläder. Och idag gick det bättre än det brukar. Det gäller att vara snäll mot sig själv, försöka skydda sig från monstret. Ifrågasätta monstrets påståenden och se igenom filtret. Inte vara elak mot sig själv, utan tycka om sig själv. Jag jobbar på det.