Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

torsdag 6 augusti 2015

Bättre fast sämre

De flesta skulle nog tro att det blir bättre så fort man börjar äta, men av egen erfarenhet kan jag säga att så är icke fallet. 

Jag började igår efter läkarbesöket. Man säger oftast att det aldrig känns rätt, men nu gjorde det det på sätt och vis. Jag vill bli frisk, så varför inte börja nu som i nu? Så det gjorde jag. Började nu. Vi köpte en lyxshake på max, chokladsmak. Och jag åt hela. Det var jobbigt, svårt och konstigt. Och gott. Ungefär halva iallafall. När jag ätit lite mindre än halva var jag SÅ mätt. Jag mådde illa och var proppmätt, men jag åt upp den. Jag kan säga att jag mådde illa efteråt! Men monstret fick en käftsmäll.

Jag har som vanligt vaknat under natten, men nu har jag vaknat och mått illa. Första veckan kör vi halvportion, så det blir såhär:
Frukost: yoghurt med flingor och torkad frukt + juice (mackan läggs till nästa onsdag)

10-mål: frukt och eventuellt något fika/näringsdryck (behöver gå upp i vikt)

Lunch: halv portion + vatten och mjölk

Mellis: vad jag nu väljer att äta, vanlig portion

Middag: halv portion + vatten + dricka

Kvällsmål: vad jag väljer att äta, vanlig portion

När jag vaknade imorse var jag M.ÄT.T, mådde illa och hade världens huvudvärk. Men jag var glad ändå. Trött som attan, tröttare än jag brukar vara, men glad. Och lite lättad att jag faktiskt var mätt. Jag trodde att jag skulle vara hungrig typ hela tiden. Jag hoppas bara att jag inte är proppmätt hela tiden heller, för då blir det svårare att äta. Något mellanting är bra. Men det lär ju ta ett tag.

Än så länge har det funkat bra. Jag ramlade i trappen imorse, men hann tack och lov ta emot mig. Det är en stentrappa, och ramlar man där slår man typ ihjäl sig. Jag brukar alltid tänka på att vara försiktig när jag går i den trappen just för att jag är lite ostadig just nu. Men men, jag fick en mindre hjärtattack och väldigt ont i armen efter att jag tog emot mig med den. Jag är så glad att jag inte ramlade ned iallafall. Och att jag inte mosade någon av hundarna, för det gjorde jag nästan. De små stod precis vid mena ben, och först ramlade jag mot en av dem men lyckades knycks till så jag satte ned handen bredvid. 

Håll tummarna för mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar