Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

fredag 18 juli 2014

Säkerhetsbeteenden

Häromdagen satte jag mig och skrev ner mina säkerhetsbeteenden, eftersom att jag fick det som uppgift inför nästa samtal. Jag har egentligen inte reflekterat jättemycket över dem, men när man väl sitter där och får ner allt så upptäcker man ofta att det är mer än vad man trodde. Så listan blev relativt lång.

Något som är viktigt för mig är vanor och i vilken ordning jag äter saker. Det blir jättejobbigt när det är andra saker, eller om jag behöver byta ut något för att det inte går att få tag på det jag brukar äta. Till exempel när det är en annan yoghurt, eller om vi är iväg och inte kan fixa yoghurt och flingor till mellanmål, så blir det en liten kaosstorm inuti. Men det har ändå fungerat någorlunda, så jag klarar det ju.

Något som däremot knappt går är att bryta ordningen som jag äter saker i. Jag måste äta upp youghurten med flingorna innan jag eventuellt äter mackan till frukost, och vid lunch och middag måste jag äta salladen först (det sistnämnda har de numera börjat säga åt mig om. Att en sån liten sak kan vara så jobbigt, det är nästan oöverstigligt).

Förutom de ovannämnda säkerhetsbeteendena så lämnar jag gärna mat/äter ej upp, smetar ut, pillar, flyttar, petar och trycker upp mot kanter (vilket blir att inte äta upp). Jag tar upp maten på gaffeln, puttar ned det och tar upp igen (vilket jag själv faktiskt inte har tänkt på förrän Emma sa det förra veckan). Ja, det var bara några saker, finns ännu fler.. Och de kommer bli så svåra att få bort, eftersom att det är saker som jag gör för att minska ångesten och överhuvudtaget ska kunna äta. Men förr eller senare ska det väl gå att bli av med!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar