Förstår du vad du har gjort?

Jag går i morgonsolen, och är påväg till sjukhuset när det plötsligt slår mig. Insikten är så stark att det känns som om någon slagit mig riktigt ordentligt i huvudet, och jag vill bara sätta mig ner under ett träd och gråta. Jag är inlagd. Jag är inlagd på en anorexi klinik. Det här har funnits med mig länge, men jag har aldrig kunnat tro på att jag är sjuk.

Men jag har fått en diagnos. Och är inlagd. 

Jag ser inte längre min omgivning, utan alla år som färgats av detta. All ångest, panik. Allt självhat. Och plötsligt finns där en ny röst, som jag inte hört på många, många år. Trots att den legat oanvänd så länge så är den stark och klar. "Förstår du vad du gjort? Vad har du gjort mot dig själv?". Det är allt den orkar med, men orden hänger kvar.

Vad har jag gjort?