Jag vet inte vad jag vill. Allt är så invecklat, och i ena stunden kan jag iallafall begrunda tanken om att jag skulle vara sjuk samt att jag vill bli frisk, för att i nästa bara undra hur de egentligen tänkte när dem gav mig en plats. För jag är inte sjuk? Jag är inte smal, utan tvärtom tjock, och nu har det börjat gå åt det hållet att jag inte kan se mig själv i spegeln. Självklart kan jag inte låta bli att kasta en blick, men synen är så hemsk att jag av ren automatik har slagit igen ögonen fortast möjligast. Det är så hemskt, och väldigt ångesttriggande.
Och jag är orolig. För ibland kan jag se en glimt av de tankar som hon därinne gömmer för mig. De som flyktigt viskar att jag inte har kontroll, och som försöker säga att jag är sjuk. Och att det inte är jag som har kontrollen längre. Och om jag kan ta till mig de svaga tankarna, så kan jag se att jag håller på att vändas till det värre igen. Jag tror att jag håller på att bli en tidsinställd bomb som förr eller senare kommer detonera ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar