Jag har tänkt länge på vilka människor det är bakom varje registrerad siffra på min blogg. Jag har besök från flera olika länder, men jag antar att dessa personer bara råkar ramla in här och sedan stänger ned igen. Men jag har ändå en del besök ifrån Sverige, men i princip aldrig några kommentarer. Just den delen gör inte så mycket, men jag undrar vilka ni alla är. För just nu är Du bara en siffra i min statistik över besökare.
Hur långt eller kort, eller lite eller mycket du vill skriva, så blir jag jätteglad för bara en rad. Du får hemskt gärna skriva ålder och situation, om det finns något bra med bloggen, eller ja, precis vad du känner för. Jag skulle bli väldigt glad att bara få se att det finns några riktiga besökare där ute. Först tänkte jag inte skriva det här inlägget. Jag tänkte att ingen kommer svara. Men skriver jag det inte så kan ju ingen svara alls. Så jag testar iaf :) Och hoppas på något svar.
Min blogg är ett sätt för mig att kunna ventilera och skriva av mig om tankar och känslor. Jag är född -95, och har haft ätstörningsproblematik sedan årskurs sju samt stor problematik kring ångest. 2014 började jag min första behandling för anorexia. Jag skriver mest för min egen skull, och går inte igenom texterna som publiceras - de är vad de är i oarbetad form :)
Om du själv har "problem"
Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?
Hej!
SvaraRaderaJag har följt din blogg till och från. Jag har en syster som har en ätstörning, vi hade en jättebra kontakt när vi var yngre, men den verkar ha försvunnit en aning med åren. Inte så att vi är osams, vi har bara inte lika bra kontakt. Men vi tycker fortfarande lika mycket om varandra.
Jag bor med min sambo, och min syster bor i närheten. Våra föräldrar bor några timmar ifrån.
Det har alltid varit svårt att se min syster må dåligt, och så kan jag inte hjälpa till, inte till den mån jag skulle vilja. Hon går också på behandling, men blev tyvärr utskriven då hon inte var öppen för den, behandlingen alltså. Det är jättesvårt, hon vill, men hon vågar nog inte, så är det svårt för vi är ju väldigt ensamma. Hon blir väldigt ensam. Jag och min sambo jobbar, men ibland får jag åka till henne över lunchen och så, så vi kan äta tillsammans.
Jag läser inte din blogg jätteofta, men ibland. Ibland när jag vill få bättre förståelse, kanske få en idé om hur det känns för henne. Kanske på så vis hitta något sätt att hjälpa henne på.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, jag tror du förstår lite varför jag läser ibland.. Tror det är många som läser av den anledningen, och inte riktigt orkar skriva om sig själva, eller riktigt vill/vågar dela med sig av sin situation.
Men jag tänker att du kan hjälpa mig lite, du har hjälpt mig, så jag försöker lämna något till dig också.
Kämpa på, du kommer klara det, vi håller tummarna för dig! Du är stark och Du är bra, Du kommer klara det här! Du verkar ha en underbar familj, framförallt en underbar mamma som hjälper och stöttar. Vi tror på dig! :)
Kram Julia
Hej Julia!
RaderaTusen tack för din kommentar och dina peppande ord, jag blev jätteglad att du tog dig tid :)
Jag är ledsen att ni inte har lika bra kontakt som förut. Tyvärr drar man sig lätt undan när man får en ätstörning. Det är jättetråkigt att höra att hon inte kunde ta behandlingen till sig, jag hoppas och tror att hon en dag blir frisk dock. Det är toppen att du åker och äter med henne ibland, det är nog till väldigt stor hjälp. Familjen är viktig för att kunna bli bättre.
Jag har en underbar familj, och jag är så glad att jag har dem! Du verkar vara en väldigt bra syster, som vill hjälpa och få förståelse. Jag hoppas att jag har hjälpt dig lite.
Kram!