Dietist

Det var mammas förslag att vi skulle åka till en dietist som hon hört väldigt mycket bra om. Ärligt talat så kände jag mig inte direkt övertaggad, men jag sa ja ändå. Jag vet inte riktigt varför.. Det kändes dumt att säga nej, eftersom att mamma verkade vilja att jag skulle dit, och eftersom att jag faktiskt inte har velat åka på något av Frisk och Fri's möten. Det har räckt med behandlingen på Capio, och de föreläsningar vi har där (Frisk och Fri kommer ju dit och har föreläsningar och genomgångar). Så jag sa ja. Och den tredje juli var vi där.

Mamma hade pratat med henne och kollat om hon ville ta emot mig, vilket hon ville, så de hade en tid klar när mamma frågade mig. Dietisten hade även bett att både jag och mamma skulle komma och träffa henne tillsammans, så det gjorde vi.

Det var ett gammalt hus vi kom till, och hennes rum låg en våning upp. Det tog ett tag att hitta hennes namn på dörren; vi blev väldigt osäkra, men det stod att hon skulle finnas på det här planet. Och efter att ha skummat igenom samtliga namnbrickor på dörren hittade vi hennes namn tillslut och klev in i väntrummet. Hon kom och hämtade oss ganska exakt på utsatt tid, och hon kändes rätt okej redan från början. Hennes rum var stort och luftigt, lite äldre stil, men fint och lite annorlunda.

Vi pratade, och sedan började utfrågningen, haha. Hon frågade mig om det mesta, ställde följdfrågor och det var väldigt jobbigt. Det är jobbigt att prata om ätstörningen och tankar, vad jag tänker och framförallt tycker om mig själv och min kropp. Jag vet inte varför, men det har alltid varit svårt. Jag har aldrig visat eller berättat vad jag tyckt och tänkt om mig innan allt det här med behandlingen drog igång första gången. Så ingen har vetat att jag har haft problem med mig själv. Och jag har aldrig sagt vad jag tycker om mig själv.

Hon var väldigt träffsäker, och rak på sak. Trevlig, kunde skratta och le, skämta lite. Hon var äldre och världsvan, fast på ett bra sätt. Även om det var väldigt jobbigt så var det också skönt. Hon reagerade inte på något jag; hon har säkert hört allt tusen, miljoner gånger, vilket är skönt. Hon lät mig tänka när jag behövde, men ställde en ny fråga de gånger jag tänkte men egentligen inte kom fram till något. När jag uppriktigt inte visste, och behövde en ny fråga istället. Hon var verkligen duktig.

Hon tittade på mina provsvar som hon bett att vi skulle ta med oss, och efter att ha frågat mig om väldigt, väldigt mycket (och efter ganska lång tid) så var det nästan slut. Jag har tydligen saltbrist, vilket gjorde att provsvaren såg ut på ett särskilt vis, vilket var väldigt vanligt. De ser tydligen ofta lite bättre ut när man är uttorkad/har saltbrist, men det var också något värde som hade varit normalt om jag vägt typ 72 kilo vilket är ganska långt ifrån min vikt. Hon berättade att det inte är så konstigt att jag inte känner av att jag är törstig, eftersom att saltbrist slår ut den funktionen (har jag för mig). Så jag måste börja äta mera salt, men inte för fort. Jag ska ha i en tesked salt i yoghurten på morgonen och om någon vecka ska jag börja salta maten och lägga in en till tid då jag dricker. Jag ska även ta tre järntabletter om dagen. Hon påpekade att hon inte gillade piller heller (jag hade nämnt det innan), men att just järntabletterna faktiskt var bra. Om jag inte ville äta typ ett halvt paket blodpudding i veckan.

Hon berättade och förklarade ganska mycket, men jag minns tyvärr inte allt. Fast det nämnde hon också, att minnet påverkas av att jag har brist på salt eller järn, eller vilket det nu var. Hon tog upp saker och frågade till exempel hur det var med förvirring, hur minnet är och hur det är med att glömma saker man håller på med, till exempel att man byter plats på saker (man slänger det som ska in i kylen och ställer in det som skulle slängas i kylen), och sådana saker har jag gjort eller varit nära att göra flera gånger. En annan sak som också var skönt att höra var när jag frågade "men tänk om det bara är jag som överdriver då?". Jag är orolig att det bara är jag som är svag och mjäkig, och är överdriven utan att veta om det. Att jag inte tål lika mycket som andra, och egentligen är normal men överdriver. Då sa hon något i stil med att "tänk att den frågan får jag så ofta, jag undrar varför". Och så pratade hon vidare, så det kändes bättre.

Jag är väldigt glad att jag åkte dit. Det var jobbigt, men hon var väldigt bra, och det var absolut värt det. Hon var riktigt duktig, förstod och hade koll. Som sagt; jag är glad att jag åkte. Jag rekommenderar henne om man vill träffa en dietist (Gisela Van Der Ster).