Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

tisdag 28 juli 2015

Hur ska jag kunna äta normalt?

Jag tror verkligen inte att jag kan äta som en normal människa. Jag tror att när jag börjar bli frisk, och släpper på kontrollen, så kommer jag att spåra ur totalt. Jag kommer bara äta onyttigheter och bara rusa upp i vikt. Jag tror inte att vikten någonsin kommer att sluta att gå upp, och jag förstår inte hur allt det här ska gå till. Jag har så svårt att tro att jag kommer att kunna äta som en normal människa, och ligga på en normalvikt. Jag tänker så mycket på mat, och onyttig mat. Jag är helt säker på att jag har/kommer få en hetsätningsstörning.

Jag börjar mer och mer få känslan av att jag skulle kunna äta hur mycket som helst, bara slänga i mig allt och ändå inte bli mätt. Det ökar känslan av att jag inte får tappa kontrollen, att jag måste hålla hårt i den. Kroppen blir ibland som ett djur, den drivs av impulser, och jag och hjärnan måste hålla emot den. Men det är svårt att hålla emot något som drivs av starka impulser, att bara äta, äta, äta. Det är som att försöka hålla fast en vild hingst eller björn i ett rep. Man spjärnar emot allt man kan, men det är svårt att inte glida när man står i sand. Djuret i andra änden är så väldigt stark, och den drivs av rena instinkter och impulser. Min kropp blir ett otämjt vilddjur, och jag kan inte släppa lös odjuret och låta det gå bärsäkrargång. Då skulle det inte finnas någon mat kvar. Till någon annan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar