Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

måndag 27 juli 2015

C-H-O-K-L-A-D

Det är helt galet vilka choklad-cravings jag har! Om någon skulle ställa en skål full med center, mörk polly och marabou framför mig tror jag att jag skulle kunna äta hela och tycka det var värt det just då. Det känns verkligen så. Jag får mer och mer cravings efter just choklad, och det blir starkare och starkare (typ till den gränsen att "JAG DÖR om jag inte får choklad!!!!!"). Jag förstår inte riktigt varför, och jag har aldrig riktigt varit den typen av person som får sådana där riktiga, riktiga "måste-ha-cravings". Lite udda. Jag undrar hur mycket tid jag lägger på att tänka på choklad, haha. Det är löjligt. Jag borde bara äta det. Men det känns så förbjudet. Och jag blir så himla rädd när jag får värsta cravingsen, för det bekräftar bara att jag skulle kunna slänga i mig vad som helst och hur mycket som helst. Om jag slutar kontrollera hur jag äter. Och det känns som om jag håller på att tappa kontrollen.

Jag är helt övertygad om att jag kommer att bli överviktig när jag blir frisk, just för att jag får sådana här cravings. Och jag borde vara räddare än jag är för godis. Idag har jag faktiskt ätit några bitar, och det känns lite jobbigt och lite jobbigt efteråt, men mest får jag skuldkänslor över att jag inte har jättemycket skuldkänslor. Det bekräftar att jag håller på att acceptera all onyttig mat, och kommer vräka i mig av det när jag blir frisk. Jag kommer få hetsätningsstörningar och bli jätteöverviktig.

Jag kan inte låta bli att sitta och dreggla över choklad, så här kommer några som jag verkligen är sugen på just nu:

Center:
den som är kort och bred är jättegod! Den avlånga minns jag inte hur den smakar, men den här minns jag att den var supergod iallafall.

Center:
perfekt i rulle, för då blir de inte torkade och tappar smaken.

Marabou:
Jag älskar (!) vanlig marabou! Marabou daim, salta mandlar och schweizer nöt är goda också, men den vanliga är den bästa.

Marabou:
Och den här är läskigt god, vad jag minns iallfall. Det var väldigt länge sedan jag åt den, och jag har inte sett den på jättelänge. Jag har iof inte letat efter den eller köpt choklad på ett tag, så det kan vara jag som helt enkelt har missat den.

Jag hoppas att ni inte är lika dumma som jag är, och låter bli att äta det ni är sugna på. Man ska äta det man vill, leva och njuta av livet ♥

2 kommentarer:

  1. Även om det känns som om du kommer att äta ihjäl dig på choklad så är det inte sant! Det värsta som kan hända är att får ont i magen och får en rejäl panik attack. Och inget av de alternativen är farliga.

    Jag tycker helt klart att utmana sjukdomen och käka lite choklad, kanske snacka med din dietist vad hon/han tycker är normalt och håll dig till den ordinationen. I början kan det vara skönt att ha lite kontrollerande mängder att hålla sig till. Mest för att du inte ska käka alldeles för lite och få ångest iallafall!
    Jag brukade ha en ordination att äta 100gram naturgodis varje kväll?! Inte för att det gjorde varken bu eller bä för vikten, mest för att utmana lite grann varje dag. I början var de 100 grammen bara de mest kalorisnåla jag hittade, sen blev det mer och mer choklad! Kom ihåg att utmana litegranna varje dag och berätta gärna till familjen innan så att det vet om att du slår sjukdomen medvetet på käften så att de finns där och kan stötta om sjukdomen slår tillbaka med en ångest attack :)
    Kram på dig!
    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Jag kommer ihåg att du skrev något om det tidigare, vilket har varit bra för mig att gå tillbaka och tänka på. Och det var väldigt bra att läsa igen, då känns det mindre läskigt eftersom att andra varit med om samma sak och bevisligen inte slutat som tänkarna säger.

      Kram!

      Radera