Sova och vakna

Blommor. Mjukt sken, solljus. Rosa. Det är vad jag ser när jag återkallas från drömmarnas värld, tillbaka till verkligheten. Till en ny morgon. Egentligen kan jag inte minnas att jag har drömt något, men de säger ju att man drömmer varje natt. Jag är iallafall vaken nu, och när jag väl vaknat brukar jag ha svårt att somna om. Jag tittar på klockan som står på mitt sängbord, och den visar lite över sex. Trots att jag inte somnade förrän halv ett-ett igår, men det är ingenting nytt. Jag kan somna vid två-tre och ändå vakna mellan fem-sju. Men oftast öppnas mina ögon från sömnens lugn, eller storm, runt sextiden. Att sova inger ju inte alltid lugn.

Jag har aldrig varit en sjusovare, och mina sömnvanor har aldrig riktigt blommat ut till de där helgalna tiderna som många ungdomar har. Om jag sover till halv tio så är det väldigt sent (det var dock ett tag som jag sov till nio-halv tio flera dagar i rad, och det var i slutet av min förra behandling och ett tag efter). Annars har jag alltid vaknat relativt tidigt om man jämför med andra, även om jag lagt mig sent. Men jag måste säga att jag faktiskt har varit ganska bra på att hålla tiderna för när jag ska gå och lägga mig också när jag har pluggat. Ibland har jag ju såklart kommit in i lite sämre rutiner, det har gått upp och ned, men överlag har jag ändå kunnat lägga mig runt tio-elva. Sen att jag inte har kunnat somna är en annan femma.

I perioder har jag haft otroliga sömnsvårigheter. Ibland har det resulterat i att jag bara har svårt med just insomnandet, och ibland har det även betytt att jag utöver att jag har svårt att somna även vaknar trehundra sjuttiofem gånger per natt. Jag har kunnat vara vaken i allt från en till fyra-fem timmar. Och det är hemskt! Det värsta är ju att jag oftast har varit jättetrött, men det är omöjligt att somna. Just nu har jag dock kunnat somna efter ett litet tag när jag går och lägger mig, men jag har snarare svårare att gå och lägga mig. Jag blir.. Rastlös på något sätt, även om jag är trött. Det är svårt att förklara. Ibland försvinner tröttheten (fast jag vet att jag egentligen är jättetrött), och ibland ligger den och skaver men jag finner ingen ro att sova. Och ibland somnar jag helt enkelt inte.

Jag har också haft perioder med hemska mardrömmar natt efter natt. Ett tag drömde jag åtminstone en mardröm (som jag mindes) varje natt, och jag kan ju säga att de inte handlade om värdsliga saker. De var detaljerade, kala och grymma. Alltid präglade av grymhet och skräck. Mycket psykisk rädsla och underförstådhet. Det är svårt att förklara, men när jag berättade om drömmarna för andra var det flera som reagerade på att de var väldigt läskiga. Creepy, sådana som kryper sig in under skinnet på en. Någon sa att jag skulle kunna göra en hel drös med skräckfilmer som skulle bli en riktig succé.

Det gick så långt att jag tillslut inte ville gå och lägga mig, jag blev rädd för världen som öppnade sig varje gång jag sov. Drömmarna kunde ty sig så olika, men de var alla präglade av så starka känslor. När jag vaknade på morgonen möttes jag alltid av en osäkerhet huruvida detta hade hänt på riktigt eller ej (efter ett tag, när jag vaknat till ordentligt, insåg jag alltid att det var drömmar dock). Men känslan efter en läskig dröm kunde sitta kvar hela dagen. Jag drömde ofta att jag blev kidnappad, inlåst i ett litet och kalt rum. Ovetandes om allt som hände utanför och ikring mig, bara vetandes om min existens i det lilla rummet. Oförmögen att ta mig därifrån, och utan någon kontroll alls. I vissa drömmar lyckades jag rymma och blev jagad. Jag tror alltid att de kom ikapp mig, bar eller släpade mig tillbaka. Hånfulla, grymma och genomonda. De skrattade eller hånlog bara mot mig när de fick tag på mig. Jag har mött så många konstiga och läskiga personer i mina drömmar. Jag har till och med blivit mördad.

För att hoppa tillbaka där jag började, med tidiga morgnar. Jag har ingenting emot att vakna tidigt - tvärtom. Men jag kan väl tycka att sex, eller innan sex, är lite väl tidigt. Jag skulle uppskatta om jag kunde sova så mycket som jag behöver iallafall, och om jag somnar jättesent så skulle det vara bra om min kropp följde logiken i att vakna lite senare. Men vi får se, det blir förhoppningsvis bättre när jag blir bättre. Samtidigt är jag så van vid detta, eftersom att det nästan alltid varit så (dock inte såhär extremt kanske, det är främst när jag går i behandling som har det blivit att jag vaknar jättetidigt hela tiden, ofta innan eller runt sex). Att jag dessutom är mycket lätt att väcka bidrar ju inte till bättre sömn, även om det är något jag uppskattar. Jag tror att det är lite av en kontrollgrej det där. Om jag är lättväckt har jag mer koll. Vilket som, jag är glad att jag är lättväckt, men det är ju bra om det inte går utöver sömnen.