Som ett svårt mattetal

Jag tror att alla någon gång har stött på ett svårt mattetal på A-delen (den första delen, som ska vara den enklaste). Oavsett hur mycket man tycker om matte eller hur bra man än är så har nog alla haft problem med ett A-tal en gång åtminstone. 

Tänk dig när du slår upp boken och börjar, men fastnar nästan direkt. Du blir stressad, börjar tänka att "hur ska resten gå? Hur ska jag klara det här när jag inte ens klarar det enklaste talet?". Det känns som om det svåra och jobbiga aldrig kommer se sitt slut. Du kommer aldrig klara det här, och du kommer misslyckas med hela kursen.

Ibland dyker lösningen eller förståelsen för talet plötsligt upp, och ibland måste du slå igen boken och ge upp för att det känns så hopplöst. Vid nästa mattelektion kan du tänka lite klart igen, och oftast klarar du det tillslut. Och det är lite så det är med en ätstörning. Imorse öppnade jag den där matteboken på ett nytt kapitel, och jag förstod inte talet. Jag försökte, men kom aldrig fram till svaret. Det enda är att med en ätstörning kan du inte lämna det till nästa vecka, eller nästa mål. För att bli frisk behöver du klara måltiderna, det är enda sättet. Vi kan inte slå ihop våra böcker och gå på lunch med vännerna.