Tack mamma

Tack mamma, för att du orkar med mig när jag inte gör det själv.
Tack för att du alltid finns där, för att din kärlek är så villkorslös och för allt du gör för mig.
Tack för att den trygghet du är och utger, för den fasta punkten du är i mitt liv -
jag vet att du alltid finns där för mig, och när jag är rädd att andra ska ge upp på mig,
så vet jag att du alltid kommer älska mig.

Jag känner ingen som är som du.
Ingen som älskar sina nära som du,
som är så driftig som du,
som är så omhändertagande och tålmodig som du,
eller som är så underbart häftig som du.

Så tack för att du är du, tack för att du låter mig ha världens bästa mamma, som är
så stark, modig, självständig, älskvärd, tålmodig, genomsnäll, härlig och underbar.
Tänk att jag kunde få en sådan mamma som du. Jag tänker på det ofta,
men kommer nog aldrig förstå hur jag kunde ha sådan tur.
Och egentligen behövs det inte. Jag behöver inte förstå, eller veta hur; jag har världens bästa mamma bara, och jag är så tacksam över min ofantliga tur.

Jag önskar så, att jag kunde ge dig allt. Jag önskar att jag kunde ge dig hela världen tillbaka, och inte bara kärlek, och kanske en nybakad kaka (och jag vet ju att du inte är så mycket för bullar och kakor). Orden tar liksom slut, dem hittar inte riktigt ut. Det känns som om jag ska explodera, och jag önskar att du kunde kliva in i mitt huvud för en stund. Få se och känna vilken underbar människa och mamma du är. Verkligen få se vad jag menar. Orden känns så otillräckliga. Jag tror inte att du förstår hur bra du är.

Så tack fina du, för att jag fått en sådan underbar mamma. Tack för att du tar hand om mig, och tack för att du tar hand om dig. Det är så viktigt för mig, att du mår bra. Jag är så ledsen för allt jag utsätter dig för.

Glöm aldrig att du är min idol. Du har åstadkommit så mycket, och även om du inte gjort det, så hade du fortfarande varit helt outstanding.
Jag förstår inte hur man kan vara så bra som du.
Bästa mamma,
tänk om alla kunde ha en mamma som du.