Överhettad

Jag är så varm att jag håller på att smälta bort. Jag börjar bli stressad och få svårt att andas eftersom att jag är så varm. Kan jag inte bara fungera som alla andra? Suck, jag orkar inte med det här.

Jag blir ännu mer yr och illamående, och det där panikvarma släpper inte. Det är ovant. Jag är van att vara den som fryser, panikfryser, hela tiden. Jag har kofta när alla andra har linne. Men nu har de andra koftor, och jag har bytt till en kortärmad tröja. Ryckt av strumporna för att känna det svala golvet direkt mot fötterna. Men jag är så himla varm ändå.

Mamma sitter med mig och pratar, fläktar med en tidning mot mig. Jag orkar inte stå utan sitter på golvet. Försöker att inte nudda mig själv någonstans, för så fort något nuddar så bränner det av överhettning. Det snurrar i huvudet, som det gjort hela dagen. Varför?? Jag har kämpat, jag har ätit. Jag har haft ångest över hur mycket jag ätit, så jag borde iallafall inte må sämre, men jag har varit rätt dålig och seg hela dagen. Jag orkar inte vara den personen, den sjuka. Jag vill hjälpa folk, inte vara till en belastning. Jag har svårt att ta emot hjälp, och varje gång jag måste göra det känns det på sätt och vis.. Förnedrande. Jag vet inte. Det har blivit lättare med tiden, men jag har ändå svårt att acceptera att jag ska ta så mycket av andra. Jag är inte van vid det.

Mamma säger att när jag blir sådär varm så är det antagligen så att jag behöver vätska, men att jag inte hör att kroppen säger till. Och då krackelerar den lite. Hon säger det bättre, men jag minns inte ordagrant. Att den går på sista bränslet, tröttar ut sig själv. Men jag tycker att jag äter..